Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 2

Här, min vän... Hvad i -all. verlden. står på?. yttrade fru Moss, som helt lugn inträdde i sängkammaren. Jaså, du är der... Nå, det var ju rätt hyggligt spektakel dettal! Hvad för ett spektakel, kära du? Liksom-du icke visste att han har rest! Och -hvarföre . reste ;han, tror du? -Jo, derföre att. ni.icke gjorde annat än. retade och förödmjukade honom i går. afton .... Ah, de qvinnorna, de qvinnorna..; Att en man skall få resa sin väg sönderstungen. af ert nålstyngsuddiga skämt! -Supponerar att hans stolthet uppreste sig mot sådant, och hvem kan undra på detl Min bäste vän, jag vet mig icke-alls hafva förolämpat herr Holt, och du känner sjelf om det tillhör min karakter att skämta.n Det tillhör din karakter att göra allting. i strid mot. min vilja. Men hvad vinner du med alla de trakasserier du tillställer? Jo, endast det, att jag nu säger rent ut, hvad jag förut blott antydt, och det är att Holt skal bli min. måg! Hör du. hvad jag säger — min måg, min måg... Supponerar du? blifvit döf, efter du icke svarar? Du vet väl hur svårt. det är för mig att svara något, som kan passa in i det lynne, hvari du nu är. . Nå, det är rätt roligt för en man att hos sin egen hustru alltid finna motstånd, finna öfverdrifven försigtighet, notabene då den icke är på-sin plats. När det ej behöfs, då har du godt om svar; men när det behöfs, då förskansar du dig med qvinnolist bakom fruktan att säga något, som kan ge anledning till ännu ett ord. Det förargar en man, kan du väl begripa, att finna hustrun trög för allt, som intresserar honom. Och. så har det alltid varit! Supponerar det inbegripes i äktenskapsprivilegierna på qvinnosidan — fast jag