Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 2

pappa och hans tillskrutvade bemödande att uppträda i egenskap af förklarad tillbedjare, fattades jag af en så motbjudande känsla att jag måste skaffa mig tid. Vi veta nog att hans tilltänkta frieri, motiveradt af de uslaste grunder, aldrig kan lyckas, men vi veta också att all huslig frid på Gud vet huru lång tid blir störd, när det kommer till den afgörande punkten. Se der skälet hvarför jag ändrade mig i afseende på den snara upplösningen — och jag skulle storligen ta miste, om icke Holt sjelf. kommer att i det afseendet gynna mig. Blir ej den långspänningen svårare, mitt barn ?, Det må då bero på omständigheterna, mamma, och det är utan tvifvel det bästa... Låt oss nu för resten tacka Gud att vi äro af med Holt, glömma bort honom och tala em det, som för mig är ljufvast — men vi få väl spara det tills vi öfvervarit pappas rymning. (Forts, följer.) S— Lt