Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 2

Säger du det — hvad kunde då det vara för skäl? För pappa behöfs inga påpekningar, och under resan blir det nog klart för pPappa. En kort brumning var köpman Moss enda svar, hvarpå han gick ut och gaf de nödiga a ingörna för sin rymning) innan midPY BARDIS. BOTA VR SNRA ot SMitt älskade barn, sade modern, då-de båda fruntimren blifvit ensamma, jag tror icke det var rätt att ge pappa det der ämnet att fundera på. Möjligtvis glömmer han bort hela saken, men om han . deremot icke gör det, så gissar han kanske verkliga orsaken till Holts flykt — och besinna huru farligt det vore, om ett så grannlaga ämne blefve vidrört af pappa, som då i sin rättvisa förtrytelse mot Holt visst icke skulle komma att begagna grannlaga ord. Mamma har fullkomligt rätt i det. Men jag är öfvertygad att pappa icke hittar meningen — och gör han det, skall jag nog veta att bli så förvånad att han genast öfvertygas om sitt misstag. Det var likväl en egenmyttig beräkning af dig, min Majken, att vilja reta upp honom mot Holt; men egennyttan blir alltid sitt eget Straff: du får nog sjelf besväret att leda pappa tillbaka från det mål, dit du ville föra honom. Ja, mamma, Jag är icke något helgon, det vet jag nog. Men mamma bör och måste vara fullkomligt förvissad att jag aldrig en minut hyste den låga tanken att förråda Holts verkliga känslor, ty i och med detsamma skulle jag ha kunnat -blottställa Emilia för obehag, som jag icke ville ens drömma om. Men hvarföre kastade du i går afton Holts. tankar in på det ämnet? ; Derföre, mamma, att då jag såg hans vedervärdiga dubbelhet, hans bedrägeri mot