Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 1

liga Turendrejeriaffären, så skulle hat Visst fått framlägga en annan Tfapport. Han Hade blifvit så upptuktad af dö missnöjda egarne till godset, att han inom sig svurit tusen eder öfver sina gamla förbindelser och löfvat att icke förnya dem. Men då allt detta skulle Ha varit förnärmande för hans sjelfkärlek att erkänna, så lät Han i stället nämde Herrar spela den vackra rölen att fullt uppskatta sin kommissionärs värde. Säger Men hvarföre, frågade Majken, vill Herr Holt nödvändigt sysselsätta sig med tanken på andras bedömande? Pröfve hvar och en sig sjelf ag : : Supponerar, mitt barn, inföll Moss, söm nu fann skäligt att med ord blanda sig i samtalet, bsuppo: erar att vännen Holt har sina egna grunder för det han säger. Dessutom skulle jag icke tro någon vara fullkomligt nöjd att blifva pröfyad och uppskattad endast af sig sjelf.n : EEE AE Färbror är vishetens brunn, liksom erfarenhetens. Men den, som ännu icke öst mycket är dessa brunnar, här skäl att misströsta, då ingenting ger vid Handen huru man skall lägga de ord, som hvimila i höfvudet utan att kunna söka sig rätta vägen öfver läppärne. Vid uttryckandet af denna tanke fick Majken ett leende på sina läppar, som inom Holt väckte en tusenfaldigt djupare harm än ord skulle ha förmått. Supponerar., högg Möss in, vatt ett glas punsch skall sätta i gång kommunikationen mellan bufvudet och läpparne... Kom — här ute ha vi reqvisita på bordet... Hvad fan tänkte du på? hviskade han, under det de gjorde ett slag öfver salsgolfvet. Det var väl med hjertat och-icke med hufvudet; som duskulle hålla rön vid mäkt, och om någönting skall hvimls, bör det väl Vara der Jäg vet icke, min bäste färbror,, svarade