Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 2

morgon, då han vänder tillbaka från sin resa angående äffären, söm jag nämtför mamma. Om pappa då ännu vore borta, så skulle vi kunna lätt göra oss af med honom., Nej, vet mamma, vi akta oss för att göra oss af med honom på så lätt sätt. Hvad menar du? Sedan jag bättre betänkt mig, finner jag det vara klokast att bemöta karlen så som om jag ingenting fruktade. Han skall kanske då sjelf vid tillfälle föra sin talan, och om så händer, blir det jag som får ge honom svaret — och det skall bli så fullständigt, att pappa. slipper öfverföra min talan. Men skulle pappa det oaktadt icke lemna sin älsklingsid, utan komma antingen att låta mig långsamt plågas eller ock taga något hastigt beslut, då signalerar jag till mina gubbar. Gudskelof att du pratat dig riktigtilynne igen... Säg mig nu hur min snälla Phorborg mår 2 5 Förträffligt. Men den der underliga händelsen med det uppflutna fruntimmers-liket har så starkt gripit in i hennes fantasi, att jag riktigt fruktar det hon till slut anser sig sjelf vara en del af den främmande qvinnan... Men nu är jag trött, och nu går jag in till mig, der det är rätt bra, om det än icke är mina Svartskärs-rum. Älskade mamma, låt oss få teet in i mitt lilla kabinett! (Forts. följer.) se— TT