Aftonbladet – 8 februari 1859, sida 1

i främsta rummet af den gamle affärsmannen, som ansåg förlusten af sin Bottnafjords-del, nemligen Svartskärshamnen, såsom oersättlig: Vatten fanns väl äfven här, men hvad betydde det — icke gingo några skepp hit så godt som ända intill förstugan, icke såg man hvarken Jastageplatser eller lossningar, och hela sommaren luktade det härstädes blott gräs och ladugård i stället för sjötång: och tjära. Körtligen: man varpå lanidbacken; och landbacken utgjorde endast en torr backe, som Möss med allt hvad derå fanns öfverlemnat åt fruntimrens styrelse: Hans fordna klagan öfver hustruns förfelade skyldighet att skänka honom en son hade nu förvandlat sig i en klagan öfver hennes orimlighet att genom böner och konster hä tvungit hönoni till! handeln af en så -tråkig gård som Gläborg. Ifall hans goda och tåliga hustru då påmint honom att hon icke ens sett Gläbörg förrän ban redan köpt det, skulle en sådan påminnelse icke tjenat till någonting, ty då hade han kommit i ännu olyckligare humör, emedan han icke egdemod att betunga Majken med förebråelser — henne. var det i sjelfva verket Han hade att: tacka: för idten om denna egendömshändel, den hom dock sjelf tedan insett vara efter hans menirg ogagnelig. ; s Emellertid stod den gamla tvåvånings-åbyggnaden helt sölljus i sin nya ytterklädning :af sjögrön oljefärg och sin inre beklädning af vackra franska tapeter. Men hvad bjelpte också det? Det måste ändå heta: ;Kån du begripa, qvinna, hvad man skall göra med de här flacka, dumma, ovärdiga kyffena? ÄT det rum det — tre rymmas i salen på Svartskär. Och alla min granna möbler, bur taga de sig ut här, och-hur! tar sig något ut! Sappoterar att: jag icke skall: bli inhysesgubbe och köra -hö lattorna EHer ;