Aftonbladet – 7 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS-I SKÄRGÅRDEN). ROMAN AP EMILIE CARLEN Käre lots-far; du, i den här förtrolighetsstunden vill jag bekänna för dej två ting. Det ena är det att också jag haft ett sådant bankande i hjertat, och det andra att kanske just .den nöden var orsaken till att jag ville flytta hit ut till dej. Du är likså lugn nu söm i din manhaftighets ungdom, och lugn är jag nock med, men jag känner på mej att en behöfver något att stöda sej vid, och det blir du som pekar vägen för mej. Aldrig, Gädda, kunde du göra mej gladligare till mods än med de orden! Du skall sechuru vi bägge gamlingar ska bli förenta I vår ensliga fridsamhet. Jag läser ett kapitel för dej hvar qväll... s Men jag tyckte du sa att vi bara skulle förnöja oss om söndagsförmiddagen — blir det inte för tätt, om vi läser. hvar endaste dag? Jag skulle inte vilja, du, att jag blefve så helig att jag på något sätt miste smaken för min panac och groggen. Nå, har inte jag rolighet af de sakerna, jag — och har du inte hört att vår herre Kristus sjelf förlustade sig ett lite grand på bröllopet i Kanaan ? Det var så sant det! Nå, låt det gå för ett kapitel hvar. qväll och två på söndagsförmiddagen... Besynnerligt är det, att mel oppbygder blir jag af dej än af sjelfve kapellPredikanten... Men nu: får det vara pratad til slut, så att vi få arbetet färdigt. Det var undersamt att vi midt oppe i det här skulle komma till talet om dödligheten och Guds ord. Det ledde sej ner från medaljerna och der gröne sölkesduken. Och du skall aldrig trc att det. blifvit ledt på den leden, om inte Han deroppe velat det... Och nu går jag oc! YSEAAB: nis 1 202