Aftonbladet – 7 februari 1859, sida 1

2r rätt ensam dernere, då du icke har någon af dina vänner bär, tycker jag att du kunde känna dig glad åt kaptenens sällskap — en bildad och intressant man. Och hvad beträffar att du är en så ung fru, så är en hustru alltid hustru, om hon varit gift i fyra månader eller fyra år; och den ämabla värdinnan i ett hus känner sig för öfrigt aldrig besvärad i någon ställning, hvartill värdinneskapet kan förbinda henne. Är detta riktigt säkert, Åke? Tvärsäkert, min lilla dul Så får jag väl bli en ämabel värdinna. Men det var icke utan att jag verkligen, innan jag fick tala med dig, kände liksom en Jiten blyghet vid att sitta ensam med kapten Oddjers. Nu tänker jag dock att det skall gå ganska bra., Ja, det är alldeles utan fråga. Och får jag tid, så tittar jag väl ned — men du förstår nog att under Holts frånvaro har jag dubbelt med göromål. Det är sant, och som det vore obeskedligt af mig att längre uppehålla. dig, så må jag vara barmhertig och gå min väg... Hon steg upp, och gjorde en intagande nigning. Åh, bevars, du är väl icke blyg för mig också — tar man afsked på det viset från sin man? På kontoret; svarade Emilia, i det hon småleende . drog sig baklänges mot dörren, torde det vara tillfyllest... Farväl, farväll Ett ord, mitt barn... vänta då? Men du hade ju så brådtom? Visserligen: Men jag vill ändå fråga dig hvarföre du nu för tiden är så öfvermåttan knapp?a Knapp — i hvad då? Den unga fruns hjerta klappade högt. ,I hela ditt beteende under vissa förhållaniden. HRätt som det är, har du just blifvit motsatsen af hvad du var på fiskläget., Ah, du menar känslorna? Har du ej bättre reda på dina egna ord: känslerna förlora ej på att hvila.n ,