Aftonbladet – 7 februari 1859, sida 1

fejar opp den här spegeln, som vi sitter på väggen mot fönstert, och så blankar jag brickan och kaftepannan — för kaffe skall det vara, det kän en begripan...............:: Och nu gick hela fejningen så friskt undan från golf till tak, att allting var färdigt innan hafremjölsgröten skulle sättas på. Vackert var det att se de båda gamle männen med tranlampan i hand stå utanföre tröskeln och blicka på sitt verk och knappt ha mod att stiga in igen, sedan det nyskurade golfvet blifvit täckt med en blommig rörmatts-bit. Sardinarn och amerikanarn lyste så grant från fönstret; och stolarne och bordet, spegeln och sjömanskistan med Engelandsfaggen till täcke, allt var till finnandes jemte en hel hop mer, som under tiden påhittats och ansetts användbart. Gud bevare oss, sade lots-far, fattad af riktig vördnad, från att någonsin förstöra detta verket Amen! svarade gamle Gädda. 35 KAPITLET. Hvad unga frun fiok för råd på kontorot. Samma morgon då Majken skulle resa till Ufklippan, d. Vv. s. dagen före den, då hon och hennes far ärnade lemna Svartskär, hördesen ovan vridning på låset till kontorsdörren. Hvem är det? frågade Hjelm, som just spetsat pehnan för att utskrifva nägra fakturor. Det är jag, min vän! Får jag titta in till dig?, Du, Emilia lilla — jag tror det är. första gången sen vi kommo hit som Gu helsar på mig här. Kom in och gör kontoret den äran att ta plats på den här kullerstvlen! Fy — det låter jag nog bli! Den derstolen på andra sidan pulpeter tillhör nog Holt.o sDet var då en förskräcklig antipati mot den stackars Holt — skall den nu sträcka sig ända till stolen, hvarpå han sutit. Tag då plats på-den här belamrade soffan... jag skall rödja upp. åt dig -lite