Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 2

dessa tillhöra, så att säga, Skaraborgs rege mente i vitterheten. Jag utber mig dock att kära bror täcktes jemnföra Atterbom, Kullberg och mig, i de af dig eiterade versar: Atterbom: Med rätter, som af prakt sitt värde hemta Betyngdt, ett: bord: dem lockar här på stranden; Oeh lekande i klara vågen skämta Två jungfrur, skalkande i ungdomsbranden; Bespruta än hvarann och än de flämta; Hvem först kan nå ett ämnadt mål på stranden. Än dyka de, och röja snart för dagen ! En hals, eh rygg, ur djupets löndom dragen. Kullberg: Ett tillredt bord på stranden de förnimma Med kostlig spis af allehanda slag. Sjelfsvåldigt lekandei vågen glimma Två nymfer, lydande blott: nöjets lag; Än de hvarann. bestänka, än de simma Mot gifvet, mål med täflande behag; Än ned de dyka, än förföriskt höja Mjellhvita skuldror utur vågens slöja.s och undertecknad: På stranden står ett bord med mången flaska Af cypervin, och kostlig mat omkring. Sjelfsvåldigt täflande i kapp, der slaska Mannseller två, som simma uti ring Och vatten stänka på hvarann; de plaska, Som Larsson lärt dem (ban, från Jönköping) Nu sig i djupet de i hast begrafva Att sen på ytan visa hvad de hafva. Om nu: förtjensten af en öfversättning är den att ötverflytta ett skaldeverk icke -allenast på vårt språk, utan målande och lefvande för vår tid, eller -göra öfversättningen liksom till ett svenskt original; som är den högsta uppgiften, så torde k. bror finna, att jag måste vinna priset. Atterbom är för högtrafvande, hr Kullberg för torr. Min öfversättning är deremot icke fosforistisk, icke heller spicken, utan målande och -lefvande, frisk och:kärnfull; Atterbom lät. t. ex. det förblifva vid tvårjungfrar, Kullberg begagnade två nymfer, hvaremot. jag hellre; rent;ut säger två mamsellery hvilket begrepp omfattar de båda andra: och således är, fallständigare, liksom det, på det:helå taget;är: snyggare. !Om:man jem-: för Atterboms: Hd