Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 2

liga blygsamheten hos k. bror, som nog har hört huru t. ex, Lidner i Spastara låter: norrsken måla snöbetäckta fält med blod, eller, i Frithiofs saga: . Den häpna drottnings kinder, de skifta färg så 2 snällt som röda norrsken måla etc.s För min del tvekar jag då inte, att hellre rent ut förklara hr Bernhards röda norrskensstrålar för en skamlig stöld från — Lidner eller Tegnår tror k. bror? — Åh nej, från vår galante Herman Bjursten, som så till sägandes är föreståndare för svenska poesiens pantlånekontor, hvarföre det allra minsta ord, lånadt från någon af våra klassiska skalder, är att anse såsom taget i hans butik. Jag skall hädanefter som hittills troget stå vid din sida under dina hetsjagter mot alla de förmätna, som icke inför ditt litterära majestät falla ned och kyssa jorden och ropa: Allah är. stor! När jag råkar dessa småkräk, som försöka blicka dig i ansigtet och göra griniga anrhärkningar, skall jag tillropa en hvar af dem: Tig, som en torsk! och låt flundran ensam föra ordet Flundran är nemligen, som k. bror vet, en stor, platt fisk, som har två ögon, hvilka dock sitta på en och samma sida; deraf kommer att flundran aldrig kan se sig på mer än en, eller den uppblåsta sidan; den platta ser hon aldrig sjelf, fastän detär den, på hvilken hon bär sig upp i vattnet. Jag slutar med följande för ämnet passande vers ur den 8. k. Prinsens Abcebok: Tro ej man ropar hurra af förundran När uti vattnet syns den platta flundran.v Anders Petter.