Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 1

förlista fartygs kajutor. Kortligen: lillkammaren innehöll allting... och nu fästades gamle Gäddas uppmärksamhet på tvänne små mahognystolar med tagel-sitser, hvilka icke fattades det minsta annat än — fötterna. Låt oss bära opp desse här, du, på skräploftet! Nej, tack skall du ha, lots-far — der oppe har du allt nock af det du år från år stoppat samman. De här kan få bli här nere. Men, invände lotsen, inte må de stå här och skräpa, det kan du allt begripa.x ;Hvad tänker du be mamsell Majken sitta å?n P Jag tänker ta in en af de små sjömanskistorna — det har jag gjort förr en gång — med Engelandsflaggen till täcke. ; Då vet jag bättre: Ännu är jag half timmerman, eftersom jag var hel i ungdomen, och jag slår opp stolarna på hvar sin sida onr fönstert och sätter vattenmenniskans arm till fot på stoln, der mamsell Majken skall sitta... Sen, du, så såg jag vid vindsgluggen under en segeldukshög ett litet fällebord af ebenboltsträ med messingskanter i kanterna — det har allt varit i någon fin kajuta — och det sätta vi under fönstert... Menar du inte att de uträkningaraa ska duga ?, Å Nu är det duv, utlät sig lotsgubben förnöjd, som talar med gulltunga... Jag vill bara peka på en sak: borde inte stolarna stå tillhopa, så att de kunde sitta intill en annan?x Nå, sitter de inte intill bvarandra, när de bara ha det lilla bordet emellan sej! Men är det så, att du ändtligen vill ha en sådan en plats, så ta in sjömanskistan med Engelandsflaggen, så kan de bli placerta efter behag. Och när vi ha spolat golfvet och fönstret rent, inföll lotsen, så menar jag att vi hänger opp-portugisarn på ena sidan och sardinarn på den andra till gardin... Hvad menar du om den uträkningen ? Kan inte säga annat än att det är smak i det, du; men eftersom vi ha guds gåfvor på flagger, så tänker jag en tanke, du... jag tyckte amerikanarn titta opp der borte. Rif