Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN AR EMILIE CABLEN sMedan jag väntar på dej, Gädda, skall jag ta min finaste täljeknif och sätta opp den här dagen på bordskifvan. Det är ändå den 1 November, och efter det är den märkehändelsen att det är Majkens bådskapsdag, så må Vi inte göra oss samvete af att ta oss en panaet på maten — för nock få vi förstärkning i morgon, det begriper du nock. Skulle just propnerat... Och nu kunde du, lots-far, skrapa af några potäter, så lägger vi dem i fiskespat... och aptitssup skall det Vara med, för en må inte falla in ä hushållsaktighets-gudlighet, så länge en är i bymörs att begripa en gladelig stund.s Du talar vist som sjelf Salomo i bibeln. Sedan nu middagen med aptitssupen var förbi och panacen färdiglagad, gingo gubbarne i befattning med den stora tillrustningen för morgondagen. Det hade blifvit beramadt att hela innehållet i lillkammaren skulle förflyttas upp på den illa vindeu under ryggåsen, och nu börjades ett bärande och släpande på allehanda besynnerliga ting. Här kom i dagen armen af en vaitennymf, framstickande under en gammal hängmatta... der en kinesisk potpurri-urna fylld med kitt för vinterns behof... här ett kompassfodral med förtorkade valnötter, på hvilka lotsgubben ej velat våga sina tänder... och der borta i vrån hittades hufvudet till vattennymten, hvars öfriga lemmar längesedan blifvit å båle brända i spiseln. Otänkbarast vore att uppräkna dessa högar af olika nationers flaggor, intrasslade i bräckta sjöinstrumenter, spegelstycken och hundratals förgyllda eller poles rade pinnar, fordom tillhörande innanredet i ) Se A. B. n:is 1—928.