Aftonbladet – 5 februari 1859, sida 1

opp den, så ska vi synan — han må väl ha stjernorna i behåll? Den flaggen passar för Majken och hennes vän, som bägge två ä frisinta i hågen, och på kärleksseglatsen ska ju stjernorna-gubevars alltid vara med.n Stopp och belägg, du — den tanken ta vi opp, och så är allt klart.o Ja, nu sätter vi i gång dålb svarade Gädda... vMen hvad är det du har som glimmar der i pläterasken ? Ah, det är något som jag justament inte mycke bryr mej om. Men eftersom vi fick tag i de der tingestena, så...n Låt mej i jesses namn se — det är ju medaljer! Nu. .mins jag granneligen att jag för många, många år sen hörde att du: var blifven medaljör, och dyrt hade du väl förtjent den ärekedern... Är denne en engelsman ? Åh nej, du, det är inte annat än en ryss — ta opp den, så ser du kejsarbelätet pån... Den andre, som ligger öfver holländarn, fick jag när jag räddade ett stort engelskt skepp. Och fast jag inte ens i kyrkan burit det der lekeverket — för jag har inte begär i mej att liksom be folk minnas sej på hvad jag har gjort för gerningar — så, ifall du lefver öfver mej, Gädda, skall du lofva att du vill vara så hederlig och lägga ryssen vid fötterna på kistelocket och engelsmannen och holländarn vid hutvut. Du ska fästa dem så fint med nubb, så att det ser riktigt prydligt och passerligt ut, när de stoppa ner lotsgubben från Ufklippan. Vill du vara så god oeh tiga med det talet, mumlade Gädda temligen otydligt... jag sätter ju gråten i halsen, vet jag! Och fastän du i allt annat är före mej, så vill jag den gången vara före dej; och fast jag inga medaljer kan få på mitt kistelock, så är det ändå meningen att det skall vara någonting, som förkunnar. hvad Petter Gädda bar dugt till, och det blir en grön sölkesduk, som allt har sin historia, fast ingen mer mins det kring Bottnastranden.. Nå, den saken får du berätta mej, Gädda!