Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 1

tid, denna högsinta qvinnay blifva en ömoch undergifven dotter, men hon skall också dagligen med; sin: själ. vara frånvarande hos mig, och hvarje morgon och hvarje afton skall hon fråga Honom, som håller våra öden i sin hand, om ej den dag snart randas, då..hon får ega samma frihet. som så. många andra. qvinnor: att ingå i:det heliga stånd, hvilket Gud stif-tat som förebild af sin egen kärlek till jordens slägter.,. Och. medan. hon så frågar och väntar, gå måhända många år: det blir endast en blek glädje i farbrors hem, och om än icke tvinsjukan kommer derin — ty den får aldrig härberge i Majkens själ — så afprägla sig: dock . hennes långa och tunga försakelser på -hvardagslifvet, och friska vindar spela icke vidare inom väggarre: i det hem, som blifvit beröfvadt sin väsentliga luft. Förlåt, om jag talat alltför. fritt! Men: en. gång borde det ske -— och nu har det skett. O, käraste farbror, tänk på:dessa båda unga bjertan, hvilkas helä lifs sällhet farbror nu båller i sin handt Kasta. dem ej bort såsom värdelösa ting! Ty en dag kan komma — den kommer bestämdt förr eller senare — då farbror önskar att:ej hafva varit: hård. Var då försonlig: nu, nu, då allt kan blifva så skönt på jorden! Tänk på Majken, den så högt älskade dottern! Vär hon väl någonsin annat än värdig farbrors kärlek... Och nu frid och välönskan för. farbror i hvarje förhållande! Måtte Gud efter sitt behag och sin vilja styra farbrors hjerta! Med vördnad och tillgifvenhet farbrors njukaste tjenare Gudmar Guldbrandsson. Medan detta, bref Jästes al Moss, följde Majken, med; själeng-ögon.-—-ty hon såg icke ofta upp från sitt eget bref -— sin farsalla