Aftonbladet – 4 februari 1859, sida 1

Den: mannen, som älskar enqvinna: framför: allt annat; bör ej kunna förödmjukas i en fråga; som gäller henne :han bör aldrig anse sig förödmjukad af den, som i sina händer håller hela hans jordiska lycka... Nåväl, farbror Moss, jag är ännu en person. af ringa samhällsställning, men jag eger lika mycken stolthet som om; jag beklädde en hög tjenstegrad —-kanske vore jag i senare fallet mindre noga. om mitt anseende. Nu lägger jag dock denna stolthet för farbrors fötter. Förskjut mig ej som son! Vid Gud, som i: detta ögonblick: ser och känner mitt allvarliga uppsåt, -lofvar jag att blifva för farbror den mest ömme, tillgifne och omsorgsfulle måg. Inom ett par år finnes ej mer någon. jaktlöjtnant.Guldbrandsson, och den tjensteman, som först då kommer och begär svar på detta bref, skall hafva ingenting som påminner om den hatade kustuppsyningsmannen. Hvad jag för närvarande, begär är endast tillåtelsen att med frid få hoppas.på denna framtid. Våra båda hus hatva redan i.så måvga år varit förenade genom. det innerligaste vänskapsband, att det.är liksom de-vore. bestämda till en ful!ständig förening. Och tänk huru denna framtid skall behaga: farbror sjelf, sedan den här olyckliga antipatien öfvexvunnits! Pappa och farbror återtagå: sinar gamla vanor; och vi. Majken och jag — hvilken: kärleks: omta; ve skåll väl möta sig, med den, hvarmed vi såola söka gissa alla: farbrors önskningar! Um jag nu vänder oor bladet — och tyvärr måste jag det:— om jag antager att farbror vidhåller den grymma domen: att skilja oss åt,:hurudan blir:då farbrors, egen lycka? Aldrig — detta är så visst.somom Gud sjelf .sagt det — kan hvarken: jag.eller: Majken bryta vår: svurna tro. Alltså gifter hon sig aldrig med någon annan. Hon skall all