sånger med handen ett streck Öfver halsen; att hon ille minnas, att han äfven nu yttrade någonting, men att hon ej kunde så noga erinra sig hvad det var; tt Edla derpå tillsade enkan Lönnborg att komma och se hur han gret; att Lönnborg med anledning :eraf frågade honom hvarföre han gjorde så, hvarpå Jdbers svarade, att hon ej kunde få veta det förr in Bergen kom hem; att han sedermera yttrade, att han ville sälja sina kläder åt Berg, ty — hade han agt — det. finns nog kläder åt mig på Långholnem; att Lönnborg derpå genmält, att sådant ej inge ske hos henne; att Ödberg sedermera berättade m en öfverstinna, som hade blifvit mördad, och att ran dervid drog flera gånger med fingret från örat sedåt halsen; att då. derefter Berg hemkom, hade Miberg tystnat, och att Dora Wennerström då gick ram. till Berg och yttrade hviskande till honom: Ödberg är visst med om mordet; att Ödberg, som värde dem sanitala, dervid sett upp, då Wennerström trax tystnade, men Berg, som ej trodde hvad hon ade, hade invändt: Ni pratar så mycket,; att Lönnvorg vid detta tillfälleej var inne, men efter någon :tund återkom, då samtliga de innevarande åto qvällsrurd, hvarpå Ödberg yttrad att han ville flytta och lerföre villeha sina pengar, samt, sedar han fått lem, begärde sina kläder. dem Edla hemtade från vinden, hvarpå Ödberg gick sin väg utan att säga vågonting. Slutligen tillade Edla, på fråga, att Öderg denna äfton icke var full, men icke heller rikigt nykter. ; Majoren vid Elfsborgs regemente Sabelfelts enka, Inna Maria Rydeberg, hördes derefter och berättade, .ti hon, som. är boende i huset n:r 34 i Mäster jamuels gränd, har sitt rum beläget under fru Selerholms kabinett och sitt kök under hennes säng-, ammare; att hon, fru Sabelfelt, som förestår han t!eln uti ett hennes dotter, fru Werner, tillhörigt sdädstånd, som är beläget i samma hus der hon bor, nidt under det rum der öfverstinnan mördades, hade nåndagen den 15 November uppehållit sig i kläd8 åndet till klockan half 5, då hon gick in i sitt rum xch klädde sig, hvarpå hon kl. en qvart till 7 begaf ig till Mindre teatern. Hon hade icke. hört något -nmärkningsvärdt från rummen ofvanpå och ej mött ågon i porten vid bortgåendet. Tidigare på efterniddagen, ungefär mellan klockan 3 och 4, hade ittnet, lemnande tillsynen öfver boden åt sin piga, sått öfver Mäster Samuels gränd till. de tvenne an: ira klädstånd hennes, dotter har derstädes samt lerifrån genom portgången begifvit sig in på gården det hus-der hon bor, och ansåg vittnet, att kl. då var närmare 4. Då vittnet dervid. kom i portgån sen såg hön öfverstinnan Sederholm, iklädd brun sappa och-svart hatt eller väderhufva stå nedanför sin trappuppgång. . Då öfverstinnan Hörde vittnet somma, vände -hon sig om och: yttrade: Se, det är tja frun. . Skall frun nu gå och taga fru Fogelbergs iyckel och gå in i köket? Vittnet hade härtill gennält att detta icke var hennes afsigt, hvarpå vittnet riek vidare ut åt gården under det öfverstinnan gick uppför sin trappa, och såg henne vittnet sedan. alIrig mer. — Vittnet hade ganska ofta plägat:träffa eh samtala med fru Sederholm; men fon hade: allrig hört henne tala om hr Westin och hans hushållerska: — På aftonen gick vittnet från Mindre :eatern till sin å Ladugårdslandet boende dotter och cillbragte der natten... Efter hemkomsten. på tisdagsmorgonen fick hon af fru Fogelberg höra att öfverstinnan var död af blodslag, — Pigan Boklund hade vittnet ej känt förr än efter det mordet blifvit upptäckt, då vittnet såg henne hemifrån åtfölja en poliskonstapel. : Fanjunkaren Herkules, som i medlet af Oktober till ankan Ödberg uthyrt ett af de tvenne rum. han för: hyrer i huset n:r 27 vid. Oxtorget, bebor sjelf det andra rummet, beläget utanför det af enkan Ödberg begagnade, hvilket sistnämda icke har någon annan atgång än genöm Herkules rum, som derföre är afleladt genom en midt öfver rummet anbragt gardin. Den 15 November (dagen då mordet föröfvades) hade vittnet varit hemma från middagen till 4-tiden. Han märkte derunder att någon kom på besök till Ödbergs och han ville påminna sig, att antingen hans hustru eller barnflickan yttrade, att det var Lndvig Ödberg. Detta hade varit mellan 3 och 4. Att let var före 4 ville vittnet taga på sin ed, emedan han bestämdt erinråde sig, att då han någon stund derefter i sällskap med den på besök till honom komne f. d handlanden Wallberger gick ut för att begifva sig till en restauration vid Hötorget, hade; han hört klockan klämta 4. Under det vittnet och Wallberger uppehöllo sig på restaurationen hörde vittnet klockan slå 5 i ett inre rum derstädes, och någon stund derefter begåfvo sig båda åter. tillbaka till vittnets bem, derunder vittnet på vägen var inne i en bod och köpte snus, så att han ansåg ått kl. torde varit half 6 då han kom hem. Han hörde sc-1 dlermera att folk gingo ut och in Hos Ödbergs, men: han vet ej hvem det var; ty gardinen var fördragen. Ordföranden erinrade, att vittnet i polisen sagt, att han efter hemkomsten ej hört någon passera genom rummet. d 2 Herkules förklarade sig ha efteråt, vid närmare vegrundande, erinrät sig, att han verkligen hört folk passera genom rummet. Om fru Ödberg på aftonen sick ut, hade vittnet icke sett, men ville påminna sig, att han hörde sådant omtalas. F. d. handlanden Wallberyer berättade, att han hade måndagen. den --15 November mellan 3 och 4 på e. m, kommit på besök till Herkules. . Han ville våminna sig, att strax derefter en karl gått genom mmet och att någon af de hos Herkules inneva-ände yttrat, att det vär fru Ödbergs-son. Likasom Herkules trodde vittnet att kl. var : ; 6 då de återkommo från restaurationen vid Hötorget. Vittnet, som sedan stannat qvar hos Herkules till kl. omkring ), hade, icke. sett någon gå igenom rummet, och ej heller hört något, emedan man hos. Herkules samtalat sins emellan. Af samma orsak hade vittnet ej heler observerat -om någon talåde i rummet innanför. Under lopjet af aftonen hade Herkules sutiti soffan. Herkules, åter inkallad, förklarade på derom framställd fråga, att han hade. hört folk samtala inne ros Ödbergs under loppet. af aftonen, tilläggande han ör öfrigt, att det var ganska möjligt att han, under let han satt i soffan, stödt kinden mot hariden; men att han. ej, såsom Ödberg påstod sig ha seit, hade egat, det mindes han bestämdt: . Hustru ferkules, som derpå hördes, sade, sig ha rarit hemma hela den ifrågavarande aftonen. Hon nindes att Ludvig Ödberg kommit på besök till nodren;, men kunde ej bestämdt uppgifva tiden, Ton erinrade sig endast att det var så der halfdaser då -han kom och slutar med anledning deraf, utt det torde ha varit vid fyratiden. Det var ännu cke riktigt mörkt då hennes man och Wallberger ingo bort. . Vittnet ansåg det ha varit ufgefår en imma, som de voro borta, och attkl. ännu ej var då de återkommo. Då Ludvig Ödberg efter Herules och Wallbergers hemkomst. aflägsnade sig, jade det, deremot varit mörkt, och vittnet påminde ig, att då han tog i låset för att gå ut, hade han ttrat adjö, godnatt eller någon dylik afskedselsning. .Vittnet hade hört flera personer samtala nne hos Ödbergs på e m. och sett Lägerqvistens eh gesällen: Blomberg ditkomma på besök. I hvilen: ordning de aflägsnade sig, visste vitthet icke. ;enare på aftonen hade hon hört enkan Ödberg äga, att hon ämnade gå till tvätterskan. Vittnet åg icke när hon gick, men hade märkt, att hon om sent hem. Å Positivspelaren Iröberg hade kännt Ödberg i flera r.: Dagen innan han häktades hade vittnet, söm å vari sällskap med blinde violinspelaren Hedin-och n. pojke, som sjöng, träffat honom på Hötorget i ällskap med enannan karl. Ödberg yttrade dervid ll vittnet: Nu må du tro jag har kommit till guben Westin igen, och ban har köpt mig rock och töflor.. Ödberg jemte vittnet öch dess följeslagare AA mått In nA ANA Höns Vid bl tnRorntMa sankt Leni Org og a äte fr nen Kg äh Bly, er on NYA