Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 1

ETT RÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN i AR j EXILIE CARLEN Tn : 32 KAPITLET: Far och dotter. Undet loppet af denna dag var värdfolket på Svartskär upptaget, liksom deras gäster, af den främmande kaptenen. Denne bar i hela sitt väsende den mörka, men intressanta prägeln af en man, hvars starka lidelser, ehuru bekämpade, brinna i de halfbeslöjade ögonen och teckna sitt dystra schifferspråk. 1 papnans hårda linier och i läppens-spotstakrökning. En befalande kraft, hvilken, såsom vi sett, ej gaf vika ens i det yttersta, fanns: i hela hans sätt, och han syntes endast af artighet och med en viss möda modellera sig sjelf efter omständigheterna. : Pröfvande hvilade hans blick ömsom på Majken, hvars lugna hållning, mognade, allvarliga och ändå så intagande väsende syntes väcka hans sympati och ömsom på Emilia, hvars glänsande behag aldrig visat sig fördelaktigare. Emilia bade i dag sjelf vunnit så stor seger öfver sin man, att hon icke skulle hafva något emot att genom sin älskvärdhet vinna ännu flere segrar. Det säkra är att kapten Oddjers, som egde öga för qvinplig skönhet; åtminstöne genom en outtalad hyllDirg ökade hennes triumf. : z Efter middagen hade samtalet i början flutit tvunget nog, tills Kaptenen — för att med ens få slut på det så grymt obehagliga ämnet, m rörde hönom sjelf — gjort en kort, men 4 laga skildring öfver allt hvad som tIOG0 ÅA 1 re