Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 1

Emilia ville genast efterskicka Ake, men Moss åtog sig att följa gästen till hans kammare, medan Emilia lofvade att uppsända flädert:s....... ; Nå, hvad säger du nu, Majken, om vår nya gäst? frågade den unga frun, sedan hon lemnat Uljana de husmoderliga orderna för kaptenens räkning. Åh, han är.en man som nog låter se sig. Mitt hufvud är dock så upptaget af andra saker... Hvad tycker du sjelf om honom? Jo, du, jag blir icke så njngg i mina yttranden! Jag känner mig alldeles ofantligt intagen af honom. Det ligger en dold eld i allt hvad han talar — är han icke också bra vacker? Hvilket fint och behagligt och ändå kraftfullt väsende! Du här verkligen rätt uti att det är en man, som låter se sig.n Nå, det är visst, svarade Majken, att du icke är så ordnjugg i bedömandet af främlingen som jagi Hvarföre skulle jag också det? Jag säger gerna öppet hvad jag tänker. Jag, återtog Majken, kände mig deremot så obehagligt stämd, derföre att pappa talade så der käckt och krasst — han tycks ibland sätta en :ära i att göra sina ord sämre än tankarne. Åck, bry dig icke om hur det der tog sig ut! Uppriktigt sagdt, tror jag att kaptenen icke hörde stort på honom. Dels mådde han icke bra, såsom du hörde, och dels betraktade han oupphörligt oss fruntimmer — det märkte jag, fastän vi hade våra ögon på arbetet. : Majken svarade. ingenting. Hon började oroligt . gå af och an. Hon tänkte på hvad hon under dagens lopp tusen. gånger haft i tankarne, nemligen , Holts betydelsefulla språk om aftonen och ännu betydelsefullare på mor