Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 1

een RR RR RR RR se riktning, utgör det långt öfvervägandehufvudämnet; och en annan afdelning, der undervisningen visserligen ej skall bli lika torftig som i de gamla apologistskolorna, men der troligen högst få andra skola inträda än de som redan tidigt utgå till näringarne,. och der de högre klasserna till följd deraf (skola komma att antingen stå alldeles tomma eller blifva ytterst glest besatta. Hade komiterade deremot, i stället för att i tredje klassen splittra skolan, beslutat sig för att låta alla eleverna fortgå gemensamt till den sjette eller sjunde, hvilka stora fördelar skulle den. ej derigenom tillskyndat vårt undervisningsväsende! Skolans enhet skulle då blifvit bibehållen, på samma gång en. verklig valfrihet, och ej blott ett sken deraf, medgifvits lärjungarne och deras målsmän. Vid denna tid hade ynglingarnes anlag varit så utvecklade, att de sjelfva kunnat afgöra huruvida de önskade utgå i det praktiska lifvet eller ingå på embetsmannabanan, om de för detta senare ändamål — såvida latin nödvändigt skall fortfarande ingå som en fordran i embetsexamina — vilja studera detta språk, eller egna sig åt klassiska språkstudier för att blifva lärare i ämnet eller filofoger ex professo, eller för sin estetiska utbildning. Studiet af dessa språk bade derigenom tillika ej blott intagit ett riktigare förhållande till de öfriga läroämnena och kommit på sin rätta plats iutvecklingsse-: rien, utan äfven kunnat drifvas: på ett långt raera grundligt och lefvande sätt än nu kan blifva fallet, då inom dessa högsta klasser af skolan undervisningen kunnat derpå med kraft koncentreras och de öfriga ämnena der endast. repetitionsvis förekommia;. Denna enkla och naturliga plan för undervisningens ordnande, genom?hvilken begge intressena, såväl den lärda som den reala bildningens,kunnat på ett för båda lika tillfredsställande sätt förlikas, är för denna gång förbisedt; men den besitter i sig så mycken sanning och nödvändighet, att den snart skall lefva upp igen och med det rättas oemotståndliga kraft göra sig gällande. Ingenting visar kanske tydligare den onaturliga öfvervigt som latinet, just genom dess förläggande till början af skolkursen i stället för till slutet af densamma, vunnit på de andra ämnenas bekostnad, än det förhållandet, att komiterade sett sig nödsakade att helt och hållet utesluta engelskan från läroämnena på den lärda linien. Det språk och den litteratur, som tillhöra samtidens största och mest bildade folk, anser en svensk skollag af 1859 så oväsentlig att kännedom deraf utan saknad kan undvaras af dem, som skola represensentera den högsta bildningen i vårt land. Behöfdes ännu något bevis på till hvilka orimligheter den latindyrkan leder, som vill göra detta språk, ej som de andra ämnena till en länk i undervisningskedjan, utan till hela kedjan sjelf, må man blott se efter huru, enligt komiterades förslåg, modersmålet kommer ätt behandlas på läroverkets högsta stadium Här, der om någonsin modersmålets inöfning i talande och skrifyande borde erhålla den största och omsorgsfullaste vård, är åt svenska skriföfningar . anslagen en timma i månaden — säger en timma i månaden — medan latinska stilöfningar på samma stadium förekomma en gång hvarje vecka! Som vi förut nämt: det är ej vår afsigt att ingå i en detaljerad granskning af komiterades förslag. Männen af yrket, med större sakkännedom än den vi kunna tillmäta oss, skola säkert ej underlåta det, och för en sådan granskning skola våra spalter med beredvillighet stå öppna. Vi ha endast velat framhålla de tvenne stora hufvudbrister af hvilka den nya lagen synes oss lida, och som i våra ögon äro så stora, att de uppkalla alla vänner till en tidsenlig utveckling af våra läroverk, att söka med det första få dem afhjelpta. Att komiterade föröfrigt i många delar, så som i förslaget till afgångsstadga, till vidta-gandet af åtgärder för lärares bildning, till den döda katekesutanläsningens borttagande samt i allmänhet i sina bemödanden att lätta skolarbetet för lärjungarne och tillämpa bättre metoder vid undervisningen i de särskilta ämnena, inlagt en stor förtjenst om våra skolor, äro vi lika villiga som skyldiga att erkänna, om ock ett och annat af dess förslag, t. ex. det temligen godtyckliga sätt, hvarpå :ektorerna vid de högre elementarläroverken hädanefter komma att tillsättas samt ett och annat af de nya åligganden, som komma ätt tillfalla dem, synes egnadt att väcka betänk: ligheter. Huruvida dessa betänkligheter äro grundade, öfverlemna vi dock åt skolmännen sjelfva att afgöra. K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 25 sistlidne Januari utnämt: vid Svea artilleriregemente: till underlöjtnant, sergeanten F. V. Bergman; vid Smålands grenadierbataljon: till recementsnastor. vice nastorn och kommini