Aftonbladet – 3 februari 1859, sida 1

tenen i sina bägge män nu medfört. Blotta defäs åsyn, der-de stå som ett par jernstoder nere vid bryggan med knifvarne i bältet och sina skarpa ögon liksom fastväxta på de föremål, som de träffa, inger mig en sådan respekt, att jag mycket hellre skulle tillåta dem att göra allting på afstånd än ingenting hos OSS. å Nu, Emilia lillap, inföll Åke, kommer du kapten Oddjers att tro det du är en mycket sjelfvisk varelse: Tänk; om någon: yttrat detsamma 1 går afton angående de vilda bönderna, att de gerna finge husera på -Svartskär hur de behagade, blott man sluppedem annörstädesl Det är sant, svarade den unga frun småleende, och derföre vill jag icke heller vidare önska finska enigheten öfver Lysekil, men jag önskar den-.. Hon hejdade sig rodnande. . minst sagdt bland isbergen ? inföll kapten Oddjers. j Jag tror; sade Majken; som eljest under denna dag varit ovanligt tyst, att Emilia icke ens hört att fartyget sjelft bär namnet Finska Enigheten: Men i alla fall måste man medgifva att efter den energiska teckning, som herr kaptenen gjortöfver sin besättning, detär förlåtligt att de -särskilta karaktererna väcka bäfvan, då man tänker sig dem utom -befälhafvarens närvaro. FE Kapten Öddjers bugade sig förbindligt, och. Moss inföll på sitt obesvärade sätt: : sHerr kapten torde snart, supponerat jag, lära känna skilnaden mellan min dotters tal och Verkliga tänkesätt. Jag tror icke att hon ens-skulle bli fäda för 5 et afcen svärnm marockanska sjöröfvare, sen Gå för. ett par finnråatröser:Och-om sapten vill göra oss den äran någon daj i Iskap med herrskapet Hjelm att besöka oss på Gläborg, så