Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 2

det gäller Holt, ären j bägge lika benägna att se idel skuggor ... Och nu är det mamsell Majken jag hembär min djupa och hjertliga erkänsla för den kraftiga handräkning, som Holt fick emottaga. Det hade minsann icke varit småsaker för vårt nyskapade hus att stöta sig med sådana bjässar, och jag beundrar mamsell Majkens säkra blick i ala förhållanden, der skarpsinnigheten är det nödvändigaste. Supponerar jJust, yttrade Moss, som i detsamma inträdde, att icke många qvinnor i mod och skarpsinnighet mäta sig med mitt Majblomster, och min själ var ej Holt att gratulera, som fick ett sådant hjelpetag ... Men ett ord, herr Hjelm! Holts åkdon står för dörren, och han har något enskilt att säga. Ake blef mörkröd. Det hade varit så godt,, sade han, matt Holt redan begifvit sig åstad. För min del har jag icke annat att tala med honom om än den här sista affären, och det lärer icke vara den, som mest sysselsätter honom. Nånå, herr Hjelm, supponerar att man får vara billig ! yttrade Moss med ett slags missnöje å Holts vägnar. (Voro ej han och Holt redan att betrakta som ett!) Billig ? upprepade Hjelm under en rynkniag på ögonbrynen. Jag förmodar, herr Moss, att jag ej kan anses vara annorlunda. Men hvad som verkligen kunde ha ansetts billigt, det hade varit att Holt icke inlåtit sig i spekulationer, som måste hållas hemliga för hans kompanjon — sådant kan icke annat än väcka min ovilja. . Utan att taga Holts försvar, herr Hjelm. tror jag mig dock kunna göra den anmärkningen att oviljan visst icke kom för det bri stande förtroendet, ty om han än, hur långt tillbaka som helst, hade meddelat saken, så ... Mycket sant, herr Moss ... så hade den icke vunnit mitt bifall. Men jagakan icke inse att