Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ). ROMAN EMILIE CARLEN Tredje boken. Den finske kaptenen. 31 KAPITLET. Föro ooh efter ankomsten. För ungefär en timma sedan hemkommen från Mörkön, der han icke erhållit mer hugnande underrättelser än han förut fått, stod Holt resklädd för sin obehagliga färd angående den så totalt misslyckade lurendrejeriaffären och tillade just ett postskriptum i det bref till sin kompanjon, hvilket han ärnade qvarlemna, då ljudet afdennes och Moss röster, blandade med främmande röster af egen brything, kommo honom att slå igen sin skrifpulpet och skynda till fönstret. EERedan förut hade Majken, som sett genom tuben, förklarat för Emilia, att hon kunde bereda sig på middagsfrämmande. Se sjellb sade hon och lemnade den unga, otåliga frun plats i hennes tur. Ack ja, Jag ser Åke och hur han med, handen visar hitåt för en herre, som åtminstone på afstånd -ser ståtlig ut... Men hvad i herrans namn är det för fasliga fysionomier som sticka fram i fören — aldrig skulle väl våra strä der nu i sin tur få besök af några Pirater! Men misstänkta se de ut, och sannerligen kunde det nog anstå den der gulbrana herrn med sina svarta, hopväxta Polissonger, att vara höfding för frimän. Du. får Snöja dig med mindrel svarade Majken. Men, sanningen att säga: sjömän) Se A. B. nig 125,