Aftonbladet – 2 februari 1859, sida 1

Tjusande och vacker som den klaraste solstråle stod Emilia på bryggan, då Ake hoppade i land och räckte henne handen med en blick, som gjorde henne ännu vackrare. Se här, kapten Oddjers, får jag det nöjet att presentera min hustru, som skall förena sig med mig i önskan att få behålla herr kapten till en början under några hvilodagar i vår lilla krets! Det är ett bra ledsamt åliggande, som de stackars fruarna fått på sin lott, att alltid visa sig förtjusta vid männens bjudningar, att niga och komplimentera och se artiga och glada ut, under det de; önskande gästen så långt bort som möjligt, i hufvudet uppgöra ett slags flygande program öfver middagsmåltiden, m.m. Supponerar, fru Hjelm, att min dotter är hemma ... Ah, se der kommer hon, på samma. gång som Holt... he, hvad har det för betydelse ... skulle någon liten rolighet ha blifvit uppgjord under min frånvaro?, Emilia hörde ej slutorden af det för Majken så vidriga skämtet, ty hon skulle just nu besvara kapten Oddjers artiga försäkran om hans tröstlösthet att falla besvärlig, och detta besvarande skedde i så lagom och passande ordalag, att hon från sin man erhöll en ny bifallsblick. Det tycktes smickra Ake att se det angenäma intryck, som Emilia synbart gjorde på den främmande gästen. Och derom kunde Åke dömma, som under