Aftonbladet – 1 februari 1859, sida 2

icke vid hvad du tänkte öfver det, som .passerade i din (dröm, utan Jåt .oss få veta det — kommentarierna få vi komma till-sedan. Du stannaden, bifogade Majken, der din följeslagerska bad dig gå in, så-skulle du få se ... Nå, hvad -skulle-du; få :se 2 10n, återtog Thorborg, det var de här orden hon sade mig... så får du se — din tillkommande make. Nå:se, detta blir då romantiskt I yttrade Emilia förtjust. Du skyndade dig väl in? Nej, jag skyndade miglicke: jag såg länge efter henne, som nu försvann, i det:hon med en uppmanande rörelse :tecknade åt dörren, Jag kände mig så rädd, så rädd att gå in, men slutligen tog jag mod till-mig, öppnade och befann mig då i ett stort mörkt:rum. Men i andra ändan tyckte jag mig från en inre kammare märka ljussken, och vägledd af detta smög jag mig fram till en ny dörr, som-stod på glänt, ochså ...,så.. ... gick du äfven dit in? påskyndade Emilia otåligt. Ja visst, eftersom den sfrämmande qvinnan befallt det. Och i rummet:satt i. soffan midt emot dörren en ung-man. Fan såg mig ej. Men du :såg honom — det är jag viss om ... Säg oss, hur:såg han utsdin tillkommande Hör, Emilia, om åu det-ringaste .skämtar eller om du någonsin efter denna-förtroliga morgonstund, som vi:så helt och hållet ega för oss sjelfva, nämner denna dröm; eller ens gör en häntydning derpå, så säger Jag icke ett ord vidare! Detmå vara att drömmar för andra äro som en lek, men för migvär det icke så — och i denna ligger, jag vill icke säga en-betydelse, men jag kan säga en id, :som skulle göra det till något outsägligt motbjudande att seden framstå i nakna ord, liksom afklädd sin mystiska poesi