Aftonbladet – 1 februari 1859, sida 2

Thorborg gjorde ett uppehåll, hvilket de andra vöro alltför intresserade att jafbryta: Derefter fortfor hon: Nu befann jag mig hemma vid vår egen strand, der jag tyckte -mig stå och se -utåt hafvet. Då nalkades mig steg, och när jag blickade upp, stod Holt framför :mig. Det låg fågonting i hans väsende som föreföll mig ännorlunda än vanligt, och hans röst hade en skärande och liksom -hånande ton, då han sade till mig dessa besynnerliga ord, som jag aldrig skall glömma: Det var. jag, sade han, som störde er! Jag ville blott varna er för den der dåren; som suttit tre månader på Bistrups gård. Han har drömt hela historien, hvilken gjorthonom vansinnig... Här vaknade jag. Detta skulle just varit en saga vid aftonbrasan! yttrade Emilia. Hemsk var den verkligen, och bra märkvärdigt att Holt äfven der hade sinrol. Märkvärdigare är,, inföll. Majken, att ett sådant ställe som Bistrups gård verkligen existerar: det är ett dårhus på Seland; som jag med egna ögon sett under en af mina resor i sällskap med pappa, och troligen har jag nämt det för dig, Thorborg! Det kan jag ej minnas. Huru som helst, kände jag nu ingenting derom.... Men låtom oss afbryta dessa förtroenden och minnas... ...att drömmar rinna som strömmarl, inföll Majken leende. Låt så vara! medgaf Thorborg. Din slutmening var i alla fall bättre passande för dagens sysselsättningar än min. Dagens sysselsättningarI tog den unga värdinnan till ordet. Du måtte väl aldrig tänka på andra sysselsättningar än våra små förströelser tills middagen och herrarne komma?x ; Hvad berrarne beträffar,, svarade Thor