Aftonbladet – 1 februari 1859, sida 1

30 KAPITLET. Drömmar rinna som strömmar. Holt infann sig ej heller vid fruntimrens kaffefrukost, hvilken i salen stod dukad först vid 10-tiden, ty i dag kom man sent i ordning. Majken hade ställt till allt så prydligt och trefligt. Och då nu Emilia och Thorborg, hvilka tillbringat natten uppei Majkens sängkammare, kommo ned, blef det ett muntert glam vid den språksamma brasan och det sköna kaffet, och komplimanger och tacksägelser regnade öfver husets fordna värdinna, som gjort allt så innerligt hemålt åt den nya. Och nu, käraste Majken, frågade Emilia, är det väl fullkomligt stilla? Som i ett kloster, mitt barn — jag har haft stor bigt på morgonen, som : slutat med allmän absolution. Har den sträckt sig äfven till herr Holt? frågade Thorborg. Allmän amnesti är utfärdad, och vi få nu lefva i en gyllne tid af frid.:n Nå, hvad skola vi hitta på att tala om, tills herrarna återkomma ? sade !Emilia. Det vill säga tills din man återkommer ? skämtade Thorborg. Och jag låter dig veta, Emilia lilla, att du bör akta dig att någonsin hafva hemligheter, så framt du brukar tala i sömnen så mycket som i nattb a Hvad har jag då sagt? frågade Emilia, nyfiken. Jo, återtog Thorborg, gång på gång har du sagt: Tack, tack, älskade Ake, men den Lär så dyrbar, mycke för dyrbar! Kors! utropade häftigt den unga frun., vet vi hvarifrån det kom sig?, Nej — Huru då? 2 Tron j på drömmar, mina vänner?