Aftonbladet – 1 februari 1859, sida 1

baka. Men han fattade sig dock genast och tillade: Mamsell Moss, jag . vågar ingenting säga nu — jag är för en kort tid förpligtad till tystaad — men försmå icke ett råd, som jag i min tur :tar mig friheten att gifva! Fördeffva icke huset Hjelm et Holts intressen genom att gifva dem till pris åt... åt någon kär förtrogen, ty hvem vet, ifall korthuset ramlar, huru många intressen deri kunna vara indragnal Jag förstår så mycket jag behöfver förstå af huset Holts intresse — ty det Hjelmska tror jag att vi för tillfället utesluta. Men för min del ser jag på Svartskärs intresse, och det blir aldrig genom mig som något obehag skall komma dit... I alla: fall, herr Holt, vill jag öppet gifva ett lugnande ord: Ingen vet eller vil veta huruvida i en viss affär, som sistlidne natt tilldrog sig, andra namn existera än de ryktbara Esbjörnssönernas .... Och nu tror jag med full visshet att vi icke hafva något mera att säga hvarandra. Förrän härnäst? svarade Holt under en djup bugning. . Dessa ord, liksom de föregående vinkarne af samma slag, tycktes till Hoits djupa harm hafva helt och hållet halkat förbi Majkens Örn ty hon smålog helt vänskapligt, då den unge köpmannen omedelbart derpå lemnade salen. Men detta var blott höjden af sjelfbeherrskning. Ty Majken bade icke allenast undrat öfver detta språk, utan hon hade äfven börjat förstå det och i sitt innersta hjerta darra för detsammas Hon tillhörde dock icke dessa qvinnor, som föra sina sinnesrörelser ull torgs. Hvad hon kände, det kände hon i sin själs hemligaste gömmor, och der stannade det tills det tvinji gades fram.