Aftonbladet – 1 februari 1859, sida 1

Jag betviflar icke, herr Holt, att det unga huset skall komma att göra måhända vida större affärer än det gamla, men jag säger att i ett köpmanshus, der öppen handel finnes, måste man vara ganska rädd för att se den stå stilla. Vill man sedan göra affärer i stort, bör man framför allt akta sig att de icke planläggas illa ... Och ännu en sak, ett råd till vängåfva, herr Holt! Har man kalkylerat olyckligt, bör man sorgfälligt tillse att man behåller sjelfbeherrskningen, ty utan all fråga är den lika nödvändig för köpmannen, hvilken sitter vid handelshusets styre, som för skeppåren, hvilken under svåra väderbyar har endast sitt örubbliga lugn att tacka för det att han helbregda förer fartyg och last förbi de farliga grunden. Det är märkvärdigt hvad marasell Moss visar mig, obetydliga menniska, för ett vackert deltagandet Man skulle verkligen kunna, om man vöre rätt djerf, frestas att tro på nårot profetiskt i allt det här? Tro det, hörr Folt! Jag har en säker och öfvad blick för affärer, och jag ser med bäfvan att detta unga hus, som uppstått och många år kunde blomstra: bland de kala klipporna, kanske snart nog faller ihop såsom ett korthus, derföre att icke likstämmiga styresmän stå vid roret. Jag ber om förlåtelse, — det var icke alldeles åt det hållet min profetia låg. Men ditåt ligger mn. Var gerna skarpig, men var försigtig, och gör inga anaffärer än sådana som kunna tåla dagsst! Hon helsade allvarsamt och aflägsnade sig I Men vid dörren upphanns hon och hejdades af Hölt För Guds skull, ett ögonblick ännul Ochihvarom då? frågade Majken med.sö sträng värdighet, att Holt nästan ryggade till