Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 2

alltför hederlig att icke i rättan tid infinna sIg Och nu blef ett bullrande och klampande utåt förstugan. Den ene af bodbetjenterna gick före med lyktan, den andre emottog Majkens order för välfägnaden. Och tio minuter efter de unga fruntimrens uppträdande på scenen var det så tyst och lugnat i boden som om lugnet der aldrig blifvit stördt. 29 KAPITLET. Strandens tre graoer. Ack, välkomna, välkomna, mina kära goda vänner! Jag vet icke huru ni kan finna mig vid lif efter allt detta. Det kan kallas att komma i sista stunden. Jag förebrår mig riktigt, yttrade Majken, att-jäg i min sjelfviskhet dröjt så länge, min stackars Emilia... Du tycktes dock på ett ganska värdigt och hedrande sätt försvara din fästning. Men har du ingen annan bjelpare än bodbetjenterna ? Herr Holt har verkligen kommit hit in, men han har gjort mig till viljes att ej gå ut — det skulle ha varit att tillställa en ännu rysligare olycka. ; Jag gratulerar herr Holt. till sin sjelfbeherrskning! svarade Majken. Få män skulle vid närvarande tillfälle kunnat mäta sig med honom., . 2 Jan, svarade Holt, framträdande, jag tror detsamma. Men jag betraktar min moderation ur annan synpunkt än mamsell Majken. Så som jag uppfattar meningen med: moderation, betyder ordet, att man skall tygla sina rörelser. Det hade jag ej kunnat. Ifall några vilda sällar, sådana som dessa, p? sitt råa bondmaner få håg att piska upp en menniska och den menniskan icke vill låta