Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 2

innan en ny lagstifning för våra skolor genomföres, äro så många och så tydliga, att de ej borde undfallit ens det i dessa ämnen medelmåttigast utrustade förstånd. Detvigtigaste af dem alla är faran af det oupphörliga plåstrande och lappande, som i flera år gjort vårt skolväsende till en utan kompass på Guds försyn kringdrifvande farkost. Och när ständerna vid senaste riksdagen af K. M:t begärde en komitå för revisionen af hr Anjousskolstadga, var det otvifvelaktigt deras bestämda önskan, att den förändring i skolordningen, som skulle blifva en följd deraf, skulle göras sådana att den ej genast behöfde göras om igen. Vi bekänna att v: måste anse det, lindrigast sagdt, som en stor brist på graånnlagenhet hos hr Anjou, då han, oaktadt denna ständernas bestämda önskan, i hvilken han tillika måste sett ett det tydligaste underkännande från deras sida af hans duglighet till ledare af våra undervisningsärenden — då han oaktadt allt detta har mod nu att ännu en gång framlägga ett förslag till stadga för våra skolor, som ej er! hållit den mogna och allsidiga granskning hvarje lag, som är ämnad att för en längre tid bestå, bör underkastas. Detta försök af hr Anjou att i sista minuterna af sin endast alltför långa tid vid ecklesiastikportföljen få komitegförslaget genomslumpadt skall dock ej, hoppas vi, fullkomligt lyckas, och vi hysa ännu den förboppning till de öfriga rådgifvarne, att de innan lördagens beslut blir justeradt, taga frågan ännu en gång i öfvervägande. Vi torde måhända redan i morgon bli i tillfälle att yttra oss vidare häröfver.