Aftonbladet – 31 januari 1859, sida 1

Ja, och rif der opp,, kommenderade Bernt Karolussoh, både grytor och pannor, och titta under både bord och bänkar! Nu skall han få stå för sin rätt och veta att ge folk ordentlig betalning: Han skall smörjas, och smörjas med besked! förklarade Olle i Bjelkeboda. Jag har sagt förat att jag inte bryr mej om pengarna, men höfligheten skall han lära sej — det har han godt åf till en annan gång. Nu blef ett letande och ett tumult utan like. Hitta de honomp,, sade Emilia halfhögt, så slå de ihjäl honom. Åh, så illa skulle det väl icke gå ! hördes en sakta röst tätt framför henne. Men i alla fall kan ingen förnuftig menniska vara nog dum att ge sig i fejd med en skock fulla bönder. Holt stod vid hennes sida. Emilia satt så häpen öfver den oväntade synen, att det var med möda hon kunde qväfva ett anskri. Och nog var det en röst, söm verkligen gick i vågor, den rösten, hvarmed Hon försökte tala: : Hur har herr Holt kommit hit in — och hvad är meningen med att välja de här rummen? Jag trodde att Jag snarare skulle kunna påräkna beskydd, än sjelf få gifva det åt en af husets rättmätiga herrar. Det vill säga att fru Hjelm önskar att jag skall gå ut och kasta mig i gapet på de der uifvarne?, Jäg upprepar min fråga! yttrade Emilia undvikande. Hur kom herr Holt hitin? Hemkommen från en liten extrafärd, hörde jag genast oväsendet. Först trodde jag då att det kunde stillas; men när jag fann detta vara en omöjlighet genom annat än att låta dem hållas och trötta ut dem, gick jag in bakvägen och kom nam den lillakorridoren från bodkammaren till herrskapetsinnersta rum.