Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 2

att vi andra ge både den blå sölkesmässhaker och den opphängde länsherrn så många son flyger och far! Holten kan komma sin väg tie gånger under det här sinkesölet, och då vill jag Axel Ersson på Åsen också ha ett orc med i laget — det är ordet! 28 KAPITLET. Holt och den unga frun. Till denna punkt hade Emilia följt de belägrandes alla rörelser, och en stund hade hon hoppats att deras egen högmodstvist skulle komma dem att glömma sitt. farliga uppsåt. Men nu fanns tyvärr icke det minsta hopp derom. Och ännu alltjemt hördes ingen af: ingen från kapellgården, och icke heller Holt... Jag har min näfvebevisning,, återtog Karolusson, och den rättar j er efter och jag går först, för 1600 och 1100 det gör mej en skilnad: på en... två... tre... fyra... fem — ackurat fem hela århundraden. Vill j kanske ännu gå före mej, j mässhakare? Men jag frågar ingen om lof... Öppna, bodpilt, för Bernt Karolusson, sjelfver man att tala för sej För själ och pina, släpp af den tanken! bad gossen. ; Der inne fins ingen annan än frun, och hon är så ung och fin. Än sen, ditt nöt — tänker du att en elfvahundraåring inte förstår sej på unga och fagra qvinfolk! Om Hjelmesa så vill, skall jag sjunga en visa för henne — se, sjunga det kan jag bättre än någon nordhåtte spelar — och den visan lyder så här... Hör nu, frua lilla, så går det kanske lättare att få opp dörrn: Sankt Olof konung och hans bror De tvistade om Noriges skär. : Hvilken af oss bäst segla kan, Han skall vara konung i Noriges land. Hvilken af oss som först kommer. fram, Till konung. skall krönas öfver. det land, .