Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 1

nat gifva vildare-signaler, då de-gåfvo sig ut på blodiga. härtåg till, de fredliga trakter, hvilka ännu icke kände de fruktade vikboerna — och vikingablodet brann alltför hett att någonsin brinna till slut: ännu efter århundraden brinner det i bohuslänska kustboernas ådror. Emilia var stel af sinnesrörelse. I detsamma instörtade en af pigorna och derefter en af bodbetjenterna. Vill frun vara så god, bad den -sednare, och säga. oss om frun händelsevis vet hvar herr Holt är. Herr. Holt, svarade Emilia, är han icke på sitt rum ?2 : Nej, för ett par timmar sedan, eller känske: något mindre, gick han ut — och nu komma de: der bönderna, som voro häri förmiddags, och fordra partu att de måtte få nt herr: Holt -på ögonblicket, , Han lärer i tankspriddhet ha gifvit dem oriktig liqvid, och de äro nu så fulla och oregerliga, sedan de supit om på Klingåkers-krogen, att de hvarken vilja höra eller låta tala vid sig ett förnuftigt ord.n Y Stäng straxt till alla luckor! var den enda befallning, som Emilia kunde ge, och den var också den enda, som de förskrämda pigorna kunnat åtlyda, ty ett par af de återvändande bönderna voro kända såsom de öfverdådigaste sällar i bela bygden. Frun vet således icke hvad man skall säga dem angående herr Holt? Säg,1 Guds namn hvad som helst, blott de resa sin: väg ! De resa icke af fläcken innan de fått den resterande summan, och det kan ingen annan än herr Holt reda, Kanske är det också kon ster eller. felräkning å deras sida — men det tror jag icke ändå.x : Nubörjade: det bulta på den inre boddörten,