Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 1

ner: min man, Majkens älskare och en spekulant på skön Thorborgp ... Sedan hon med förklädssnibben afgnidit ett par småsaker, återtog hon sin tankegång. Huru olika allt kan gestalta sig mot hvad vi på förhand tänka! Aldrig hade jag likväl trott att Svartskär kunde bli så behagligt... Om Åke egde tid, skulle han vara mycket mer inne, ty han vill det bestämdt ... Så rätt jag hade i det jag nu skref till mamma, att alltsedan jag tog: det kraftfulla beslutet att låta min man vänta på mitt talande om och slö: seri med känslor, har det blifvit mycket, mycket bättre — och visar sig min metod alltjemt så verksam, skall det minsann dröja ännu längre tills jag blir känslosam ...... Men hvad de elaka flickorna dröja! Nog förstår jag att Majken hos sin hjertans kär glömmer mig, men Thorbörg, som ej har en sådan ursäkt, borde vara barmhertig mot mig statkare ... Jag sätter mig igen och väntar här i min lilla soffa — den tröttnar jag aldrig att sitta i, ty jag vet att då Åke. tog hem den från Göteborg, tänkte han endast-på mig ...... Men hvad i all verlden är det här ..; ett så bäftigt buller... Det kör... men det är minsann icke Majkens åkdon. Emilia skyndade fram till fönstret. Gode Gud, det är ingen vänlig körning — det låter ju som det starkaste åskdunder ..s Hvad är det för besynnerliga ljud ... Menniskor, som hojta och skrika... Ack, Jesus; jag som är ensam här, utom Holt och bodbetjenterna ...... Men hvad kunna de fasliga menniskorna vilja? Hon ärnade springa ut: för att ropa på någon, men blef af förskräckelsen fastnaglad på stället, ty i detsamma hördes ett starkt knar-. rande iden tillslutna förstugtiporten och omedelbart derpå ett sådant skränjratt: de. fordom på dessa stränder lefvande sjöröfrarne ej kun