Aftonbladet – 29 januari 1859, sida 1

Hjelmen; sjelf hemma ? frågade en af bönderna, som förut under det nya bolagets tid varit på stället. För då är det bäst att bli sams med honom om att få sakerna klarerade. Det är så, att...o Det är så, att jag icke har tid längre nu, era krångelmakare! Min bolagsman är borta, men då vi äro lika, mycket sjelf den ene som den andre, så får ni komma till slut angående liqviden, om ni vill lemna spannmålen dernere. Under småknot å böndernas sida vardt köet afslutadt; och sedan det blifvit bestämdt uru stor. del som skulle afgå i Varor, uppräknade, Holt ,penningarnes Halfannan timma sednare gåfvo sig bönderna utaf, men under ett mumlande sins .emellan; som liknade ett mullrande. af åskan på, afstånd. Emilia visste naturligtvis ingenting om allt tta. Hon hade först och främst, sedan hon blifvit ensam, skrifvit till sin mor, och denna gång: visst icke något klagande bref, utan ett som. andades hopp och. förtröstan. Derefter hade hon, utan att ,bevärdiga Holt ens med en förfrågan, uppskickat middagsmaten på hans rum. . Och nu, då skymningen inträdt, gick hon ;och sysslade i sina rum. Hon lät tända brasor öfverallt och placerade ett bord med. hvarjehanda små förfriskningar, i sitt vackra förmak, der de tre damerna skulle slå sig ned.i den lilla beqväma soffan, som Åke nyssoförut förärat sin unga fru på hennes namnsdag. : j Det här ser ju ytterst trefligt ut! sade hon förnöjd. Och rättnu skall jag .tända på ljusen, så att jag kan föreställa mig att jag har stor societet ... Stor societet — hvad bryr jag mig, om någon! sådan. -Societeten är tillräckFE för mina, närvarande önskningar och skulle icke. behöfva i utvidgning mer än tre perso?