Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 2

äfventyr, utan huru han under de tio dagar, som förflutit mellan första och andra natt: jagten, aldrig vågat sofva med mer än ett fjerdedels öga. Ja, afslutade han, jag har dära nog uttömt alla min själs och min kropps krafter på denna affär, men den slutliga utgången har återgifvit mig allt, ty den har äf: ven gifvit mig denna: dyrbara stund med digt Med : hvilket intresse, svarade Majken, shar jag ej följt dig i allt detta, käre. befälhafvare! Jag skulle velat ha varit med — och jag förklarar dig mitt höga välbehag med allt hvad du gjort och låtit, utom i en sak. Hvilken då? Jo, du hade icke behöft vara så tystlåten under hela den förtretliga mellantiden. Det der kora af högmod, min Gudmarl ; Nej, men, Majken, hur kan du ha hjerta att säga så?n : Af idel högmod! Det sårade unga jaktlöjtnanten att meddela sin väna mö något slags nederlag, helst som han afslutat brefvet vid: så godt lynne — just med LommensTapport. — att det skulle -ha varit alltför påkostande att ditsätta ett postskriptum innan det afgick. Du har bestämdt orätt i detta, min älskadel Jag var så förargad och ledsen och upptagen ... N Spara dig alla dina undanflykter, ty jag har rätt — det kan du så godt erkänna, så få vi slut på det här. : ; -Må göra då... Sätt dig nu blott i hägn igen och -låt oss tala om vår kärlek. -Majken, du vet att den ändå är hufvudsaken och derföre spilla vi nu icke ett ord på nåsot annatb, Nå, så låt oss då tala om vår kärlekly På det hela: kan man låta bli att tala — det är fog att tänkasr Det går jag också in på, Jag för min del