Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 2

kapitalbelopp stigit till, 3,848,858,856 rdr. Se-jc dan denna tid har statsskulden stigit i följande förhållanden: 1852... 3,971,660,112 rdr. 1853 4,015,803.240 1854... 4,082,131,600 1855... 4379,672.016 1836 -.. D441,789.376 1857 0... B,7S2,998,528 n, 1838 .......v... 6,063,909,224 Man finner häraf, attde äldre Bourbonerna under sin 15-åriga regeringstid skuldsatt landet med 2276 millioner; hvarvid Nkväl bör tagas i betraktande ersättningarne till de allierade och emigranterna, hvilket ensamt gick till. ungefär 2000 millioner, oberäknadt de allieråde armåeernas fleråriga ockupation; — Ludvig Filip och republiken under deras 21-1, åriga välde ökat skulden med 661 millioner; och slutligen Napoleon III under de 8 år han innehaft makten pålagt landet en ytterligare skuldbörda, utgörande den lilla nätta summan af 2215-millioner. RO — I en korrespondens från Skåne,som för en liten tid sedan förekom i Aftonbladet, ytt-1 rades med anledning af det vid Svea hofrätt. anhängiggjorda målet om Ola Månssons föthållande såsom direktör vid -lånekontotet i Malmö, bland annat, att Snällposten blifvit antydd att ej lägga någon vigt på sjelfva saken och lyder som ett godt barn. Denna uppgift förklarar nu Snällposten ej vara enlig med verkliga förhållandet. : Det fins ingen, säger han, som på det aflägsnaste sätt sökt att inverka på Snällposten i denna fråga, samt uppmanar oss derjemte att meddela våra läsare denna sin förklaring. Vi ha nu efterkommit den och tillägga endast, att vi för vår del äro fullt benägna att tro, att den envisa tystnad, som Snällposten länge iakttog rörande denna sak, var helt och hållet frivillig och såsom sådan mycket lätt kan förklaras. Lätt förklarlig är äfven den beskyllning för -grof osannfärdighet som göres korrespondenten öfriga uppgifter från Skåne. En sådan beskyllning var naturligtvis att vänta från Skånes officiella tidning. Att dock ej alla provinsens tidningar i denna sak äro af samma åsigt som den ärade. konfratern i Malmö, synes deraf, att en af de i Landskrona utkommande tidiingarne omnämner samma. korrespondensartikel -med loford och till den hänvisar sina läsare, såsom berörande en mängd intressanta förhållanden der i orten, hvilka tidningen således förutsätter såsom der väl kända. a — Förre riksdagsmannen Ola Månsson har funnit .en försvarare i tidningen Karlskrona Veckoblad. Denne tror, att Ola Månsson är alldeles oskyldig till det brott, hvarför han är af bankofullmäktige stäld under åtal, nemligen att hafva ådagalagt väld och egennytta under det han varit ledamot af direktionen för lånekontoret i Malmö. Försvararen säger, att tidningar af alla färger hafva uttalat sin förkastelsedom öfver den anklagåde, och anser dem häri ha varit för tidiga. För att icke få någon del i denna förebråelse, utan tvärtom gifva den anklagade fair play inför allmänna opinionen, införa vi några utdrag af Karlskrona-tidningens försvar. Han antager att Ola Månsson icke sjelfinlemnat några lånehandlingar till lånekontoret. utan endast till dess tjenstemän. Kan detbetraktas, — frågar han sedan — som någon brottslighet, ått den anklagade i diskonten förhjelpt sina ståndsbröder, hvilkas soliditet han kände och kunde bedöma, att utfå de lån de sökte ? (Försvararen tyckes ha glömt, att just sådana handtag af en direktionsledamot åt hans kommittent är hvad bankinstruktionen Trubricerar som väld.) Vidare erinrar försvaTraren, att då de handlande voro närmast till att få del aft statslånefonden och temligen gifvet fingo företrädet framför den äfvenledes penningbehöfvande allmogen, så var ingenting naturligare än att lånesökande bland allmogen, som önskade lån, vände sig till en ståndsbroder inom diskontdirektionen, hvilken de kände såsom en kraftfull och driftig person, som förmådde genomdrifva hvad han Tville. Och lika naturligt var det — fortfar försvararen — att Ola Månsson, hvilken ville I vinna sina kommittenrer för en stundande r:ksdag, skulle göra. allt sit vill för åt skafa dem ien hjelp, han viss:e dem så väl behöfva.n Försvararen säger, att .man lär troligen få svårt för att bevisa, det Ola Månsson tagit provision och fördröjt redovisning af uppburna medel; men: om detta kan bevisas, så anser försvararen Olas handlingssätt ha varit egennyttigt. — Är det sannt, som en annan tidning sagt — fortfar han — att Ola Månsson har bevis om motsatsen, så förfaller hela anklagelsen till: en lumpen chikan. Men, .hvem kan väl, då Ola Månsson lär vara en af de skickligaste advokater på sin ort, inbilla sig, att en sådan fifhkus skulle vara så lätt att långa? — frågar Veckobladet. tf man väl antaga, att han skulle vara-så kant med -bankoreglementet, att han l visste, att det är derstädes uttryckligen : r bjudet för direktör att vara kommissionär. ller skulle han, om han också tagit provihafva burit sig så klumpigt åt, att man ku ..d dermed -beslå honom ? Med förlof sagdt, man måste vara bra enfaldig för att kunna tro något sådant om ett så klipskt hufvud. Mannen reder sig nog förträffligt, derom är ingen fråga, och till nästa riksdag kommer han nog äfven. Då -han derjemte är en persona grata för regeringen, kan det tagas för gifvet, att han får en lysande upprättelse på ett eller annat sätt. Till slut hotar försvaren tjenstemännen vid diskonten. De hafva det värsta att frukta, men då det gäller vår framtid och vår kärlek, så bryr jag mig icke om formerna. sn 2 TLL TO