Aftonbladet – 28 januari 1859, sida 1

Jo, efter Gudmar får så mycket pengar. kan jag, för att glädja honom, ta emot en svart kamlottsklänning, Det kan du varsko honom om, då j kommer till ort och ställe. Skall inte fallera på minnet, moster Vicka... Men ännu räcker väl planerna ett litet tag 2 Ah ja men, du! Jag tänker på, att eftersom Jag sjelf lägger mej till svart kamlottsklänning, så kunde det allt vara tid på att husbondsgubben fick svart kläde till byxor och rock. Den habiten, han har, ser en rättnu både sol och måne igenom. Nå -; nå, det der skall Thorborg få ge vinken om, för hon har sagt löjtnanten, som ständigt frågat efter far sins högtidskustym, att hon skall säga till när det behöfs, och det kan inte vara ur vägen nu.p Var det ingenting vidare, moster, för egen del? Jag är i sådant spandersamhets-tag föl både löjtnantens och egen räkning, att moster gerna kan sjunga ut än ett sjungande, om hon är i röste s Menar du, det, glutten... Nå, så skall jag väl berätta dej, att jag i natt drömde att jag fått ett nytt sölfverspänne till min gamle kyrke-sjal. Men drömmar är bara slarf, och derföre förbjuder jag dej att nämnat för löjtnanten. För se, ett nytt spänne, må du veta. i en gammal sjal vore inte alls passerligt fp! en ärbar menniska. Du hörde hvad jag sa du sticker inte åsta och nämner något för löjtnanten, så framt inte löjtnanten skulle spörja dej till om du skulle veta något, som kande passa till. presentegåfya åt gamla Vi vika,: då du väl finge lof att lossa på tung. bandet. Men spörjer han dej inte till, så ä! ialla fall. tungbandet ditt eget, .och det kan inte stort vara värdt-för, mej att sitta här och inbilla mej att jag kan hålla pt, när du äl