Aftonbladet – 27 januari 1859, sida 3

fakultetens redan justerade protokoll, kan man åtminstone om detta fälla ett omdöme. Detta skäl är hr W:s uraktlåtenhet att för det nu sökta professorsembetet utgifva en disputationsafhandling. Visserligen ligger anledningen till denna uraktlåtenhet öppen för hvar och en, som känner det bemötande som hr W. rönt af den konsistoriiledamot, hvilken i följd af sitt läroämne skulle hafva fått första rösten vid disputationens bedömande — ett bemötande, som, när protokollen i denna sak blifva tillgängliga, skall kunna närmare belysas. Men äfven utan afseende på detta enskilda förhållande, måste man förvånas öfver den vigt, som i detta fall blifvit lagd vid utgifvande af en disputation, tvärt emot både de akademiska statuterna och hittills vanlig praxis. Statuternas 71 medg fver men ålägger icke en sökande att genom dylikt lärdomsprof sin skicklighet ytterligare styrka. Det underd. memorial, med hvilket förslaget till statuterna till Kongl. Maj:t insändes, säger bärom (p.. 58) att man velat lemna den sökande sjelf fritt val i afseende på sättet att styrka sin skicklighet, och såsom oeftergifligt vilkor härvid uppstäl:t hvarken examina, disputationer, föreläsningar, utgifna vetenskapliga skrifter, eller någon annan form,. Också har lisputationsprofvet förr icke så strängt forIrats af andra. Så blef den nu varande proressorn i grekiskan enhälligt uppförd på förslag efter prof. Palmblad, ehuru hela hans författareverksamhet inskränkte sig till en omsring 20 år -förut utgifven dissertation; så blef efter prof. Bergstrands död den kirurgiska professionen gifven åt en akademisk lärare, som likaledes blifvit af konsistorium föreslagen, ehuru han aldrig utgifvit en rad i kirurgi. Flera exempel finnas; men de anförda äro tillräckliga för att visa, att hvad som nu så oeftergifligen fordras af hr W. ej ika ocftergifligt fordrats af andra. För oinvigda ögon tyckes det eljest, som om det bästa sättet att bevisa sin duglighet till ett emoete, vore att väl sköta detsamma — men så ycker ej konsistorii pluralitet. Af konsistorii beslut kunna många konklu;ioner dragas: man kunde säga, att rättvisan ir relativ, att hvad som är lag för en, ej vödvändigt är lag för en annan; man kunde ro, att det fordras andra egenskaper för att köta en tjenst, när löneförmåner dermed äro örenade, än det fordfats för att väl sköta amma tjenst utan lön; man skulle kunna komma på den föreställningen att skötandet f ett professorsembete af professorerna sjelfva j anses vara synnerligen vigtigt eller svårt, lå män ser att en profession i tre år kunnat till vederbörande fakultets fullkomliga nöjex örestås af en person, som vid närmare efterinnande befinnes dertill vara oduglig — ja ågon torde måhända deraf vilja draga den lutsats, att den som inom konsistorium bar lott en enda verksam fiende, han kan ef lenna korporation hvarken påräkna billighet ller rättvisa.