Aftonbladet – 27 januari 1859, sida 2

komna, ditterensen beräknades -såsom organiska ämj: nen. . Det öfriga. vattnets återstod torkades. endast vid något öfver 100 gr. De oorganiska ämnena i Grundsborgsvattnet innehöllo litet kali och betydligt mera natron; halten på jernet var ögonskenligt öfvervägande mot de i de andra vattnen funna mängder. Jernet var sannolikt upplöst såsom kolsyrad jernoxidul, ty vattnet afsatte under kokning en brunaktig bottensatsoch afdunstningsåterstoden innehöll kolsyrade alkalisalter. Halten på oorganiska ämnen har för 2 år sedan i Enskedevatten funnits utgöra 24,6 delar på 100,000 delar vatten. En viss uppmärksamhet förtjenar: den för ett sjövatten icke obetydliga halt på salpeter, som finnes i Arstaviken, medan Hammarbysjövattnet innehöll, -om något, så dock. säkert en betydligt mindre mängd deraf. För öfrigt vill jag anmärka, att salpeterhalten af. Grundsborgsvattnet, så mycket man kan döma af qvalitativa reaktioner, knappast torde uppgå till 2 delar i 100,000-delar vatten eller !7,; lod-i I kanna. De luftartade beståndsdelarne i Grundsborgsvattnet utgjorde 3,23 volymprocent, vid 0 gr. C.-och 0,76 m. tryck, nemligen: 1,26 v.-proc. kolsyra eller i 100-delar absorberad luft -.. 39,1 proc. 0,15 dito syrgas ... 4,6 1,92 dito qväfgas .. 008 som gör för 100,000 vigtsdelar vatten 2,5 vigtsdelar kolsyra 0,2 syre 2,4 D qväfve 5,1 delar summa i vigt. Syrets mängd är i förhållande till. qväfvet endast en sjettedel-af den, som tillika med qväfve upplöses i sjövatten; tt mera eller mindre likadant förhållande har vid alla källvatten iakttagits. I Grundsborgsvattnet förklaras den ringa mängden af syre genom jernoöxidulens närvaro; till en viss grad förminskas syrets qvantitet för analysen äfven genom -den vid luftens utkokning inträffande syrsättning af de lösta organiska ämnena. Kolsyrehalten är med afseende på Grundsborgsvattet såsom källvatten temligen låg; efter Peligots undersökningar innehåller vatten från Seine i Paris (vid 0,021 proc. afdunstningsåterstod) 2,0—3,0 com: kolsyra på 100 com. vatten, och till nästan samma resultat. har Poggiale kommit. Humboldt och Provencal deremot hafva i 100 delar utkokt luft funnit endast. 4 delar kolsyra, som motsvarar omkring 0,08 com. på 100 com. vatten, eller det dubbla beloppet af den i destilleradt vatten absorberade kolsyran. ; Som min undersökning ej är kontrollerad genom förnyad analys, skulle det tvifvelsmål kunna uppstå, att den funna låga kolsyrehalten -berodde på ett ej observeradt fel, men att kolsyrehalten, hur stor den än må vara, är i verkligheten ganska ringa, bevisas tydligen genom källvattnets förhållande till kalkvatten: det nyss tagna källvattnet grumlades ej. Ej heller fordrar vattnets hårdhet en större halt på kolsyra, ty efter Fresenii försök lösa 100,000 delar vatten nära 10 delar -kolsyrad kalk, motsvarunde 5,6 delar kalkjord, och om efter Bineausiakttagelser äfven blott 4 delar kolsyrad kalk -kunde lösas i 100,000 delar vatten, så är den funna mängden af kolsyra ändå tillräcklig för att lösa resi:en, afsedt derifrån att koksalt och dylika salter stegra lösligheten. I betraktande af alla -här anförda egenskaper af Grundsborgs källvatten, är. det sannolikt, att det i den varma årstiden är bättre än godt -sjövatten endast och allenast för sin lägre temperaturs skull; men att det sjunker till och med under sjövattens värde i samma mån som temperaturen af detsamma närmar sig sommarluftens värmegrad; Stockholm den 29 December 1858. Alexander Miller. Då frågan om anträffandet af ett godt, hellsosamt och uppfriskande dricksvatten åt hufvudstadens invånare är af för stor vigt, för att vid närvarande tillfälle blifva undertryckt, emedan dess verkliggörande nu i förening med den stora vattenledningens utförande kan med ojemförligt mindre kostnader ske, än framdeles, så hafva vi icke kunnat underlåta att taga ofvan anförda analys och det på densamma grundade omdöme samt öfriga med saken sammanhang egande förhållanden i närmare skärskådande. Först torde i läsarens minne få återkallas, att, då den på vederbörlig befallning afhr löjtnant Enegren verkstäldå uppmätning af vattenmängden vid Grundsborgs källor lemnade ett resultat af; blott 4t kannor i minuten, några -enskilta personer, som egde närmare kännedom om verkliga förbållandet, företogo sig ny uppmätning af densamma, som visade mångdubbelt större tillgång. g Vi vilja nu genomgå prof. Millers analys af. de båda vatten, som till vattenledning äro ifrågasatta, Grundsborgs :och Arstavikens, för att: se; om det resultat. prof. Miller drager at sin egen analys verkligen följer af densamma. nemligen att Grundsborgs vatten i den varma årstiden är bättre än godt sjövatten endast och allenast för sin lägre temperaturs skull, men att det sjunker till och med under sjövattnets värde i samma mån som temperaturen af detsamma närmar sig sommarluftens värmegrad.? . ; Vatten från Grundsborg förändrades ej med cHlorbarium, men det från Årstaviken grumlades?, således finnes svafvelsyra i Årstavikens, men ej i Grundsbotgs vatten, hvilket väl måste få räknas som en fördel för det sistnämda. Grundsborgs vatten blef med silfversalpeter ytterst litet mjölkaktigt, Årstavikens fälldes svagt, följaktligen fanns mindre ehlori Grundsborgs, hvilket äfven torde få räknas detsamma till godo. Med oxalsyra fälldes Grundsborgs tydligen?, förhållandet hos Årstavikens ej undersökt, sål des saknas här jemförelse. Grundsborgs, med konc: svafvelsyra och derpå följande jernvitriollösning, öfvermättadt med svafvelsyta, utvecklade mycket chlor och svartnade starkt, Årstayikens samfaledes i mindre grad, den första omständighet som enligt denna analys skulle vara till nackdel för Grundsborgs vatten, Grundsborgs gaf ytlerst svag lukt afsmörsyra?, Ärstavikens svag lukt af samma syra?, ett förhållande ytterligare till Grundsborgs fördel: Grundsborgs bar spår af ammoniak?, Årstavikens ej undersökt, alltså ingen jemtörelse. Grundsborgs -kalkhalt 5,7, Årstavikens 3,8, således i det förra 1,9 mera kalk än i det se-are, ett förhållande, som skulle vara till mehn för Grundsborgs vatten, men som allleles försvinner, när man tager i betraktande otalhalten af oorganiska ämnen, af hvilka salken utgör en del, som i Grundsborgs blott ir 18,2, då den i Arstavikens är 29,0, således snappt s så mycket iGrundborgs vatten som Arstavikens. rg ng 2 rn SE bl LE fn I fon NT JV ng DJ VA pt ng NR — -y. FRE YR,