Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 1

här hela natten utan att kunna röra mej, så fryser jag ihjäl.n nJag skall vara frikostig, efter lyckan ännu är med mej: j får ha benen fria. Men bestämmer j er inte i : ögonblicket, så blir det ej något val... Tag hit tågen, Tuvel. Herre Gud, sån stund detta är — själen sitter ända oppe i halsgropen på mej, och när det kommer till stycke, så har j kanske inga pengar på er?2 Tänd lyktan!s befallde Olagus med kort röst. Då detta skett, blefvo de bägge brödernas gestalter klart belysta. . Storke-Pelle förklarade sedermera, att han aldrig skådat grymråare spel än han nu såg på deras ansigten. Jag har pengarna bär — tar j dem? Nej, jag står det intel pustade StorkePelle. Bind mej då hellre, era svarta djeflar!, I blinken slogs första hvarfvet kring den ångestfulle jagtkarlens armar — men nu tycktes det vara slut med både hedern och modet. Tag hit pengarna då... men. det säger jag, atti morgon kastar jag demi sjön. Kasta dem i helvete, om j vill, bara j väl fat emot handstyfvern hb Tuve lyste med lyktan, och alla tre lutade sig fram öfver den öppåa plånboken. ; Jag säljer mej inte för två tier bankol! utbrast nu Storke-Pelle med käck ton. Jag ser att j bar en i riksgälds också — låt den följa medlb j z Aha,) börjar sjunga ur den ton — då kan jag svära på att j väntar förstärkning -. Flyg neråt. Tuve, och lyss. efter om du hör något Ett förtroligt ord då! sade Pelle med kort och flämtande röst. sMed pengarna, som; nu tar emot, är det liksom jag sålde mej er ... Skynda er — j har inte, mer än en halftimma på er. Håll lyktan j då! befallde Olagus. Och just som Tuve kom tillbaka, förkunnande att allt ännu vär lika tyst både på sjön och Jandet, började arbetet med spadarne. e Snart visade sig ett urbålkadt rum, som i