Aftonbladet – 26 januari 1859, sida 1

hvad är det då i natt? Du har stigit upp du går fram och åter, ut och in — jag utv härdar ej längre, op jag icke fir fråga dig. Var lugn, Emilia lilla, och somna igen! Det är en obehaglighet, som rörer Ho. TI morgon skall du få veta den, om du vill. Åh nej, är det blott fråga om henom, då bryr jag mig om ingenting... Men vill du ge mig handen på att det icke gäller digb Åke kom fram och böjde sig ned öfver sin bustru. Tro mig — du kän alltid tro rigt: Han kysste henne på pannan. ,Sof nu som ett godt barn... Jag skall sitta här en Miten stund., t Han svepte täcket omkring henne till skydd mot, nattkylän. 24 KAPITLET. Huron det slutligen gick med Holts gods. Den scen, söm vi nu gå att skildra, bade intet annat synligt vittne än det aflägsna skehet från Hållö fyr, der det glimmade frate, den ensamma stjernan i en natt, soma var beröfvad alla andra stjernor. Klockan fattades omkring en qvart i midnatt. Från den ömsom sluttande, ömsom bräntstupande strand, der de för sin vildhet så fruktade mörkökarlarne gömt det åt: deras mod och sinnesnärvaro anförtrodda godset, sträckte sig flera famnar ut i hafsbrynet en hög skog af vaggande sjötång. Det var utanföre denna plats, Utterbohufvud, som parlamenteringen blifvit af mörköi båten erbjuden åt tulljakten. och hvarifrån? de idjerfva Mrendrejarne, under stindig väntan att få höra skott rulla bland klipporna, lyckligt vadåt både bort och tillbaka. i Hvad som lyckats då under så svåra Omständigheter borde väl fullkomligt lyckas nu. Det var derföre med hela säkerheten hos personer, hvilka visste att de i nödfall just icke skydde hvarken ett eller annat, som de stolta. styfva skärgårdsmännen med sin båt nalkader den i mörker och tystnad böljda stranden.