Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 3

Från flera håll upprepas nu att de mera bestämda elementerna af den fordna venstern umgås med planen att bredvid fraktionen Schwerin bilda ett särskilt parti. Det af finansministern framlagda förslaget till riksstat för 1859 upptager inkomster och utgifter till: 131,670,005 thaler eller 5,469,600. thaler mer än 1858. Grefve, von Hatzfeld, preussisk minister i Paris, som på permission besökt Berlin och der hastigt insjuknat, har aflidit den 19 dennes. Mimchen. Landtdagen sammanträdde den 17 dennes, och efter fulmakternas granskning valdes den 20 grefve Hognenberg-Dux till förste president med 140 af 142 samt d:r Weis till andre president med 89 röster af 140, — I herrehuset blef baron v. Stauffenberg förste och grefve Karl v. Sensheim andre pres dent. ÖSTERRIKE. Exån Wien skrifves den 17 dennes, att :scdadhela tredje armåkåren befinner sig på italiensk mark, har skramlet af vapen tystnat. I stället för truppmarscherna har man nu fått en ytterst liflig kurirfart mellan Wien, Paris, London och Berlin. Ämnet för diplomatiens lifliga förhandlingar har likväl varit endast serviska frågan. Fransyske chargedaffairen markis de Bonneville har nyligen föreläst grefve Buol en not från grefve Walewski, som mycket allvarsamt fordrar att den bekanta ordern till grefve Coronini, att på begäran understödja kommendanten i Belgrad, må återtagas, ehuru blott för principens skull. Lika allvarsamt blef emellertid Frankrikes sändebud underrättadt, att Österrike aldrig skall på sådant sätt desavouera sig sjelft, och det just derföre att det blott är en principfråga. Förslaget att kejsarne af Frankrike och Österrike skulle -personligen träffas uppgifver korrespondenten vara blott en fabel. Samme korrespondent påstår äfven, att kabinetten. i Berlin. och London på senaste tiden icke Jåtit det fattas tydliga bevis på att de skola understödja Österrikes bemödanden att emancipera . sig från den diplomatiska autokrati öfver hela Europa, som man vill tillvälla sig i Paris. Från Paris har man derjemte skrifvit till Kölnische Zeitung, att grunderna för en defensivallians mellan Preussen och. Österrike redan skulle vara faststälda, men från Berlin skufves, att denna underräöttelse saknar all grund. Likväl antager den berlinerförfattare, som vederlägger korrespondenten i Kölhische Zeitung, att Preussen vid verkliga faror, som kunde hota en tysk förbundsmedlem, synnerigen genom ett orättmätigt anfall, icke skall blifva en overksam åskådare: Prins Napoleons förmälning med prinsessan Clotilda hade ökat misstroendet i Wien. Man anser det nemligen icke möjligt att det gamla huset Savoyen emanciperat sig från de bördsfördomar; som råda inom de flesta europeiska dynästier, och att endast politiken förmått konungen af Sardinien till ett sådant steg, som det hvartill Österrike tvangs, då den förste Napoleon förde den .babsburgska kejsarlottern till altaret. Man anser det icke tänkbart annat än att Victor Emanucl gjort sin enda: dotter till offer för vissa löften och förikringar, som det Napoleonska Frankrike cke kan lemna ouppfyllda. Den ögonblickliga faran har genom det förestående familjeförbundet mellan de bonapartska och sardinska dynastierna blifvit förvandlad till en permanent fara, som icke allenast hotar Österrike, utan äfven Italiens mellersta stater. Erkehertig Max Ferdinand, generalguvernören i Lombardiet-Venedig, hade ankommit till Triest för att öfvervara de fester, som der skola firas med anledning af kesarinnans och ennes systers, den per procuram med tronljaren 1 Neapel förmälda prinsessan Marias ditkomst. Enligt telegram från Wien af den 20 var likväl den sistnämda då ännu der, till följd af telegrafunderrättelsen att konungen af Neapel insjuknat. ITALIEN. Prins Napoleon hade, om eftermiddagen den 18 dennes, för fösta gången sammanträfrat med sin blifvande gemål, prinsessan Clotilde af Piemont. Om aftonen bevistade prinsen en af premierministern uti ministerens palats i Turin gifven stor bal. Flere skarpskyttebataljoner och batterier hade natten mellan den 13 och 16 dennes ftågat till. Alessandria. Ett observationsläger skall bildas mellan Casale och Alessandria. De från Nizza och Savoyen inkallade trupper skola uppställas vid gränsen. Finansministern har förelagt kammaren ett trängande Jagtörslag angående Genuas befästande åt sjösidan. Uti sardinska kammarens session den 13 lennes höll den nyvalde presidenten Ratazzi tt tal, hvaraf vi meddela följande beteckvande ord: Regeringen låter den nationella fanan svaja högt och fläckfri. Vi måste vara eniga. Ty då det gäller landets värdighet, måste vi alla vara af samma tanke och partierna måste försvinna. Må vi ej mera öfverlemna oss åt fordna förvillelser. Måtte man .j. kunna säga om oss att vi bafva fallit i öljd af -vår oenighet. Hela Italien fäster sina blickar på oss: Det sänder oss ett klagorop, nen det sänder oss äfven ett godt råd, nemligen att vara enigaxr ER Såsom ett bevis på den hätskhet, som uti Italienråder mot tyskarne och allt tyskt, medlela vi följande yttrande af piemontesiska pladet Union, i en uppsats kallad Tyskarne uti Italiens. Union yttrar nemligen: Turkar xunnå snarare blifva inhemska uti Grekland n tyskar uti Italien. Italienska civilisationen och den tyska råheten, hvilken förefinnes i närvarande tid lika väl som under Julius Ceesars, bilda alltför skarpa motsatser till hvarndra. Ännu:i dag utgöra hästkött och härsket fläsk tyskarnes favoriträtter, och österrikarne krydda sin soppa med talgljus. I en korrespondensartikel från Neapel af len 11 dennes till IIndep. belge heter det ingående den mycket omtalade amnestien: Man känner slutlisen det famöga amnesti.