Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 2

ej synas i denna sak, icke ens för sina -bodbetjenter. Vänta, vänta, mumlade Holt mellan tänderna, det blir väl män tur, öfvermodige tuktomästare,: och jag lofvar att, när den turen kommer, du icke skall få någon fordran innestående hos mig; jag vill :bli en ordentlig man, som betalar både kapital och ränta...... Men hvem kommer nu igen — det går i trappan .deruppe. Holt stod ännu qvar vid ingången till salen, dit han och Hjelm icke hunnit in. Han gick ett par. steg framåt och lyssnade. Men ingenting : vidare hördes Det var emellertid Majken, hvilken ännu icke varit afklädd, utan, försjunken i tankar, framkallade af hennes älskares korta. bref, suttit qvar vid fönstret, då hon, som ganska väl förstod betydelsen af sådana ljud, fick höra först de smygande år-bladen och sedan knackningen på fönsterluckan. Denna.så tysta rörelse gaf ett hårdt återslag hennes hjerta. Skulle hennes Gudmar efter alla dessa dagars och nätters mödor nu. ligga trygg på kapellgården och sofva, .medanman . droge must och märg ur alla :hans sträfvanden och dertillså djupt sårade hans ömtåliga hederskänsla? Under ett lyssnande utåt trappan hade hon hört Holts och Hjelms :samtal. Ett ögonblick var hon frestad att smyga sig ut genom bakporten och flyga utåt strandvägen för att få ge honom någon signal. Men var hon ej gästvän i huset! Detta var mycket, för mycket hårdt. Hon måste alltså för andra gången vara medveten om sin älskares. nederlag. Och nu skulle hon dertill vevittna att han blef öfvervunnen af Holt! Ja, hon måtte bevittna hvad som helst, så nödsades hon dock förhålla sig neutralt. Lägga mig kan jag ickel sade hon sucande, och derpå satte hon sig åter vid föntret att lyssna. Att se någonting var, såsom nan vet, omöjligt; och ingenting annat hörde