Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 2

Jag känner till alltsammans, svarade Holt häftigt, oeh om du vill gå in i salen, så få vi taläs vid. Flvad menar du... Hjelms lugna drag kommoi en viss spänning ... Jag kan aldrig tro — nej, det är omöjligt — att du skulle hafva glömt att i ett handelshus med två delegare den ene icke eger rättighet att taga ett -bestämdt steg utan. den andres. hörande. Om-jag ej misstager mig, yttrade Holt, så var just-du sjelf i afton på väg att afskudda dig intressentsiapets bojor — och nu är det jag som höfligt anhåller hos dig att du behagade återgå till ditt rum och ej bry dig om hvad som tilldrager sig i natt, ty här föregår ingenting som rörer våra gemensamma intressen. Du bedrar dig. Jag skall icke allenast icke lägga mig, utan äfven hafva den fullständigaste reda på ditt görande och låtande i vår firma... Har du redan börjat smugla? Holt darrade i hvarje led. Han var nära att förlora tålamodet. I korthet då — det är. några varor som kommit öfver från England. De tillhöra naturligtvis icke vårt hus, det inser du väl; Det är en kommissionshandel, hvilken skulle bli betydligt lönande, ifall du läte tala vid dig. Hummerhukarne... Ingenting vidare! sade Hjelm med kall, men koncentrerad vrede. Du har uppfört dig på ett föga hederligt sätt, då du mig oåtspord inlåtit dig i slika relationer. Men, så sant jag vill vara en ärlig man, detta slags handel får icke finnas hos oss — du måste uppge den. ; Ja, det lär så temligen falla af sig sjelft., svarade Holt, att man får uppge allt lönande i vår handel... Och nu kan det väl vara nog om den saken! Jag har haft harm tillräckligt förut under den bär sista veckan. Men i natt skall godset in! Ån Guldbrandsson då? Det skulle vara roligt, om här blefve beslag innan morgonen. Hjelm kände nu blodet stiga för starkt åt hnfvudet. Han gick tillbaka, ty han ville