Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 2

nom, och en falsk ställning vore det för den, som äter vid hans bord, att vara den andre bolagsmannen behjelplig ått skaffa in under hans tak hemliga varor, som han ejsjelf...... Men tyst, går det icke i hans dörr.. Jo, så min själ, är det icke hans steg. Ut med dig nu och red dig som en karlakarl och icke som et pultron... Men, hör du, ett ord: Stöt honom icke för hufvudet — enigheten är alltid bäst. ? För sig. sjelf mumlade Moss: Man är sig sjelf närmast. Vet icke ännu om det blir något af med mågskapet. Hölt, som skyndat ut, jäste af entredubbel harm, först och främst imot Hjelm, dernäst mot Moss, som spelade den försigtige, och sist mot hela affären, hvilken blef långt kinkigare än han drömt sig. Moss ord hade, ehuru han ej tillstod. det, väckt några tillstymmelser till farhågor inom honom. Han bade trott att man uppe i skärgården kunde smugla varor från London med: lika lättbet som man dit utskeppade hummer. Och hans mening med hummeragentskapet hade alltid varit — precist densammä som gamle Gädda förutsagt — att under denna skylt kunna drifva en vacker smugel-kommissionshandel. FHandelsexpediten satt ännu uti honom, och det var honom omöjligt att icke begagna sina vidlyftiga förbindelser att bilda en kedja för, såsom han trodde, egna intressen. Skulle han nu förlora sin första affär och — mer än den — det förtroende, som han var så stolt öfver att hafva förvärfvat sig? Åh nej; dessa farhågor vore löjliga! Det kunde vara tillräckligt med den ledsamheten att få stå till rätta för Hjelm ...... Och dennes steg kommo nu allt närmare. I ev sidogång nära boden möttes de båda herrarne med hvar sitt ljus i banden. Har också du, frågade Hjelm, hört de besynnerliga rörelserna. på Bodkammarluckan? Det har min själ en båt lagt till vid bryggan — från landsidan kan det icke vara någonting. Hvad tror du det är?a