Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 2

Men satan så dumt är det att jag sjelf skall vara borta i -morgon! Gud bevare mig för så stört ansvar! Kan icke herr Hjelm resa ensam till Lysekil, då herr Moss är med? Holt mumlade mellan tänderna: Jag måste vara med, eljest skämmer han bort hela affären. Högt tillade ban: Fördömdt hvad de söla — nu tycker jag att hela arbetet borde vara slut... Hör du ingenting, Janne? Icke från sjösidan... Men det rör sig bestämdt någonting härutanföre. Skynda dig och se åt! Bodbetjenten efterkomtillsägelsen. Men der var ingen tillfinnandes, ty Majken hade iat tillbaka till sitt rum.......... Åter satt hon vid fönstret. Dock varhennes utscende nu helt annorlunda. Ligger jakten vid Enbärsholmen och shar efälhafvaren likväl skrifvit bref från kapellården på aftonen, då måste han -ej sofva, an tvärtom vaka. Och vakar han på det sättet, då har han utan tvifvel beslut:t sig till att begagna listens vapen,sedan de lagliga ingenting kunnat uträtta. s Men hur tröstrik denna tanke än var, aflöstes den snart af ett nytt bekymmer. ,Jag tycker att jag ser det alltsammans för mig — ett nattligt äfventyr, som jag ville dela, ty hans lif, då han så der ger: sig ut bland dessa bärserkar, är icke säkert... ... O, Jesus Kristus, milde, barmhertige Herre, var mig i. denna min ångest nådig! Hvem vet om icke just nu... : Majken föll ned på sina knän och glömde utt lyssna efter båten, för att i sina böner :yssna efter hoppets bönhörelse. (Forts.) Ett brustet bjerta. En rask engelsk sjöbuss ulna na— svT nen ån TR BIGKa PA maka Kr tamaAn