Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 1

af Holt, då han vid denna sena: timma kom för att tala ett par förtroliga ord med sin gynnare och vän. Supponerar att det är något rasande, eftersom du kommer så när på katt-maner? Icke ba väl fiskrarne midti natten rest hit tillbaka och åtrat köpet — det vore fan så dumt. Nej! Men jag är i ett infamt bryderi. Just nu fick jag budskap från Mörkön att tulljakten gått till kojs bortom Enbärsholmen — det ha mina björnar utspejat; och som dehu anse att. det icke: är någon tid att förlora, ha de tillsagt att jag bör hålla mig klar vid nedra sjöboden för att ta emut godset. Nå, satan, det kan icke bättre vara — det är ju en riktig bål-tur! Det är så det. Men om Hjelm skulle vakna och komma ned och ställa till något spektakel — han är så djekligt knusslig i sina ider. Låt mig först veta om du väckt någon af bodbetjenterna? Det var just en af dem — Janne — som väckte mig. På honom litar jag som på mig sjelf... jag har. också sjelf skaffat honom. Den andre sofver som en stock. Så ställ då pojken på post ner isjöboden Der äro alla verk så smorda — jag menar dörrarne oeh luckorna i golfvet — att ingen blir kunnig, som ej kommer ditåt, och dertill är ju ingen anledning, när allt nu är tyst. Men skulle så rasande vara att Hjelm infinner sig, så är du ju också sjelf närvarande och herre på täppan, supponerar jag, så väl som han. : Men skulle i alla fall icke farbror vilja vara så god och titta ned? . Jo, min själ, ville jag det alltid — och jag skall få ganska svårt att hålla mig hör uppe under den leken — men du inser väl att jag icke gerna kan det... Guldbrandson, den åsnan, har då ändtligen tröttnat att nosa alla stränderna omkring och lagt sig att sofva för din beqvämlighets skull, just då han borde vaka och sköta tjensten för kongl. maj:t och tullkammarn! Men det skall göra högmo