Aftonbladet – 25 januari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSTUS I SKÄRGÅRDEN. ROMAN Ar EMILIE CARLEN. Du kommer då gudskelof i alla händelser ? Naturligtvis — så framt jag ej får sådant hinder, som är laga förfall. Gudmar, Gudmarls Jag sade icke det der, Thorborg, för att väcka några onödiga farhågor, utan såsom en sak, den Ivar och en kan tänka sig under frånvaron,-långt mer då en jaktlöjtnant, hvilken ständigt är ställd på krigsfot och ej har annan plats för sina bivuaker än det stormiga hafvet. EgjDu bar mycket, mycket rätt i detta, min dyre bror! Men Guds hand sträcker sig öfver den rättfärdige stridsmannen, och antinfen du återkommer med eller utan seger, så er jag dig återkomma såsom en man, den en så liten motgång hvarken bör höja öfver eller sänka under jemnvigten. Du talar vackert, och klokt tänker du äfven, du unga lilja på nakna stranden, men menniskokännedom eger du ej — eljest skulle du veta att just de små motgångarna och segrarna äro de, som mest störa vår jomnvigt, emedan det är de som mest reta och tillfredsställa vår stolthet, och den ligger anda tll grund för uppfyllandet af all pligt. Jag kunde svara dig mycket på den saken, men för att icke åter bli kallad ett helgon, så lemnar jag den åsido och frågar dig 3 stället hvarföre du icke bad Majken komma bit i afton? . O nej, i qväll ville jag Visst icke möta benne: Jag är icke i en 708 fri sinnesstämning att ba kunnat njuta af den lyckan. Kanske är det också nägot hos mig, som jag frågar mindre efter, om det ses af dig. Jag kan ej säga dig nu något vidare, men i nor) Se ÅA. BD. niis 1—18.